Att skriva eller inte…

Publicerad av

…En bild på Skuggis idag, i brist på andra publicerade verk, (samt allmän brist på bra bilder;)
skuggvinter[4685]
I princip har ingenting hänt sedan sist, jag skulle kunna skriva ett exakt likadant inlägg som för några dagar sedan. Det är förstås inte riktigt sant, det händer alltid något. Igår kväll slängde yngste pojken upp ytterdörren, stängde den lika fort, och sa ingenting på två minuter. Bara flämtande andetag hördes. Sedan berättade han att ett barn blivit kidnappat i vår lilla by, och att det fanns överallt på nyheterna. Fast vid närmare förhör visade det sig att han och hans kompis bara pratat om att det skulle kunna hända, innan det var dags att springa hem i mörkret…Minstingen håller på att bli förkyld, och jag är fortsatt krasslig och stentrött. Men varje dag i fyra dagar har jag envisats med att skriva, och det känns så bra!
Jag och en vän med samma passion (Hej Helena!) pratade om det häromdagen; det måste inte vara en hel dag, det får jag väldigt sällan till, det räcker med stunder. Helst timmar förstås, men allt är bättre än inget. Det är lätt att underskatta just stunder, tänka att det mest av allt blir irriterande kort, men även om jag inte alltid ägnar mig åt att skriva kapitel, finns det mycket annat att göra. Jag antecknar ofta idéer jag fått, och att planera för kommande händelseförlopp är alltid lättare när man sitter vid datorn och kan scrolla fram och tillbaka.
Det kanske är den frågan jag ska slänga ut här idag; Hur gör ni andra som skriver manus?
Är det så ofta som möjligt som gäller, eller ”bara” när ni vet att ni kan undvara en halvdag eller mer? Brukar ni jobba med skrivandet utanför datorn, utveckla karaktärer och intrig i tanken, eller får allt vila mellan skrivpassen? Eller skiljer det sig åt i olika perioder? Kort sagt; hur strukturerade är ni, och hur funkar det?
Hoppsan, nu måste jag väcka barnen. Men om några timmar…då sitter jag och skriver igen! En av mina huvudpersoner är på date. Lite mer spännande än här;) Ha det bra, och berätta gärna hur ni gör. Och förstås; allra varmaste TACK till er alla som läser min blogg. Och som har läst Skuggvinter också, naturligtvis. Skulle någon vilja köpa ett signerat ex, har jag by the way en liten hög kvar hemma. Kram!