Att skriva eller inte…
…En bild på Skuggis idag, i brist på andra publicerade verk, (samt allmän brist på bra bilder;)
I princip har ingenting hänt sedan sist, jag skulle kunna skriva ett exakt likadant inlägg som för några dagar sedan. Det är förstås inte riktigt sant, det händer alltid något. Igår kväll slängde yngste pojken upp ytterdörren, stängde den lika fort, och sa ingenting på två minuter. Bara flämtande andetag hördes. Sedan berättade han att ett barn blivit kidnappat i vår lilla by, och att det fanns överallt på nyheterna. Fast vid närmare förhör visade det sig att han och hans kompis bara pratat om att det skulle kunna hända, innan det var dags att springa hem i mörkret…Minstingen håller på att bli förkyld, och jag är fortsatt krasslig och stentrött. Men varje dag i fyra dagar har jag envisats med att skriva, och det känns så bra!
Jag och en vän med samma passion (Hej Helena!) pratade om det häromdagen; det måste inte vara en hel dag, det får jag väldigt sällan till, det räcker med stunder. Helst timmar förstås, men allt är bättre än inget. Det är lätt att underskatta just stunder, tänka att det mest av allt blir irriterande kort, men även om jag inte alltid ägnar mig åt att skriva kapitel, finns det mycket annat att göra. Jag antecknar ofta idéer jag fått, och att planera för kommande händelseförlopp är alltid lättare när man sitter vid datorn och kan scrolla fram och tillbaka.
Det kanske är den frågan jag ska slänga ut här idag; Hur gör ni andra som skriver manus?
Är det så ofta som möjligt som gäller, eller ”bara” när ni vet att ni kan undvara en halvdag eller mer? Brukar ni jobba med skrivandet utanför datorn, utveckla karaktärer och intrig i tanken, eller får allt vila mellan skrivpassen? Eller skiljer det sig åt i olika perioder? Kort sagt; hur strukturerade är ni, och hur funkar det?
Hoppsan, nu måste jag väcka barnen. Men om några timmar…då sitter jag och skriver igen! En av mina huvudpersoner är på date. Lite mer spännande än här;) Ha det bra, och berätta gärna hur ni gör. Och förstås; allra varmaste TACK till er alla som läser min blogg. Och som har läst Skuggvinter också, naturligtvis. Skulle någon vilja köpa ett signerat ex, har jag by the way en liten hög kvar hemma. Kram!
Har deckaranlagen gått i arv?😄
Kul att det funkar att skriva, på ditt sätt!👍🏻
Du kanske kan använda dig av sonens fantasi om inspirationen skulle tryta någon gång. Som sagt händer inget får man hitta på😄😍❤️
Jag håller med, det finns, som du vet, gott om inspiration i familjen, vi har ju några dramatiker hemma;) Trevlig kväll!
Det finns, som du vet, gott om både inspiration och dramatiker i familjen;)
Hehe, ja, det måste det ha gjort. Och det gäller flera i familjen, faktiskt;) Ha en fin kväll!
Före min debutbok kom ut, sista dagen i maj, skrev jag på uppföljaren varje dag. Inte hela dagen, men redigerade eller skrev nytt under några förmiddagstimmar. Sen la jag ner det arbetet helt för att marknadsföra boken. Sen av skäl som du ju känner till tappade jag lusten till bok nummer två. Sedan dess har jag skrivit annat, kortare texter, noveller och dikter. Inte rört mitt manus. Men i normala fall tänker jag på manuset även när jag inte skriver. Kommer på saker, som du säger, medan jag gör annat. Kan inte säga att jag är strukturerad ens när jag är mitt normala jag. Nej , jag duttar här och där, skriver här och där. Jag trivs med det. Det är jag.
Härligt att du skriver! Ser fram emot din nästa bok!
Alltid lika intressant att få höra hur andra jobbar. Huvudsaken är att man är sitt jag, i sitt skrivande, och hittar sin form, det är ju då det blir bäst! Är du fortfarande kvar i Portugal förresten? Kram!
Jo vi är kvar i Portugal. Kom hit 2 oktober och kommer att vara kvar till 31 mars 2020. Känns väldigt bra. Vi trivs även om det är lite konstigt att bo i en hyrd möblerad lägenhet utan egna ting omkring sig.
Oj, jag har inte förstått (eller kommit ihåg, minnet är lite knäppt ibland) att ni ska vara så länge i Portugal. Härligt! Och tack snälla, för att du skrev att du ser fram emot nästa bok 🙂
Jag skriver ju inte böcker, mitt manus ligger opublicerat i skrivbordslådan. Men jag skriver dagbok på min blogg. Jag håller på att tappa lusten för ”allt”, även skrivandet. Men sen fick jag stöd i det som är svårt från oväntade håll. Detta plus din kommentar hos mig gjorde att jag skrev lite på lunchen trots allt. Tack!
Tack själv, du har en jättebra blogg! Skrev just en längre kommentar om det hos dig. Skönt att du fick stöd från oväntat håll. Kram!
Tack min vän! Du har också en mycket bra, läsvärd och givande blogg! 💙💙💙
Men tack snälla!! Vad glad jag blir:)
Jag försöker att tänka på mina karaktärer när jag inte skriver eftersom jag vet att det underlättar när jag väl sätter mig och skriver sedan. Vid närmare eftertanke är det kanske just därför jag fått problem med senaste manuset. Jag har inte haft tid att tänka så mycket på manuset när jag inte har skrivit 🙂
Du kan mycket väl vara något på spåret där…Jag gör nog minst hälften av jobbet, eller mer, i huvudet när jag inte skriver. Då har man liksom tid för allt, särskilt när inget i den yttre världen ropar på uppmärksamhet. Jag följer upp röda trådar, testar trovärdighet, tänker på hur de ser ut (det sistnämnda om jag är i början av intrig-skapandet förstås). Men kort sagt; det som sker i huvudet, mellan skrivandet, är väldigt bra!
Lycka till med fortsatt skrivande.
Själv skriver jag inte så mycket mer än i min blogg.
Har några noveller liggande men har aldrig tänkt på författarskap.
Kram och ha en fin dag!
Oavsett vad så är några noveller i en låda inte dåligt. Och jag tycker om din blogg. Ha en fin kväll. Kram!