Ett uppmuntrande inlägg?
Allt är inte guld som glimmar, men att vara i skogen strör sannerligen glitter i själen
ObS! Detta är ett inlägg skrivet i uppmuntrande syfte. Egentligen är jag så himla ledsen, men orkar inte deppa mer, så här kommer ett tappert försök att blogga istället:
Igår var det som bekant fredag och jag hällde upp ett glas vitt medan jag förberedde tacos. Inget konstigt med det kan tyckas, men det sista har min alkoholkonsumtion sjunkit från låg till lägre, eftersom jag är så känslig. Men vi hade haft en bra vecka, vinet var kylt och lockande, och ja, det var ju helg. Men knappt hade jag kommit halvvägs in i glaset (jepp, jag vet att man inte skriver så) förrän det var kört. Jag grät så det skvalade. I tvättstugan, och det var dels av praktiska skäl.
Två dagar tidigare hade vår nya tvättmaskin gått i strejk, fast egentligen var det elen visade det sig, så efter besök av elektriker fungerade den igen. Ett skrämmande tvättberg hade dock hunnit byggas upp. Dessutom ville jag inte visa barnen att jag var så ledsen…igen. Alla var ju glada! Vi åt tacos,och jag hann faktiskt trycka i mig min innan störtfloden. Det fanns godis, och film som minstingen hade valt ut. Men jag satt alltså nere i källaren och grät.
Idag är huden runt ögonen så svullen att jag ser ut som…det ser inte bra ut. Redan tagit en morgonpromenad för att, om möjligt, slippa gå ut senare. Alla möjliga känslor har övergett mig, men fåfängan håller sig envist kvar tydligen.
Och det var BRA att jag gick ut, det är en av de saker som verkligen hjälper mot ont i själen.
Annat som hjälper för mig; att vara nära dem jag älskar ❤️ Jag blir varmare inuti och det lindrar ångest.
Att skratta är också bra medicin. Jag och yngste pojken läser Bert på kvällarna, för tillfället ”Bert och familjefejden”, av Sören Olsson och Anders Jacobsson. Böckerna beskriver Bert, en dagboksskrivande kille som reflekterar över livet på sitt eget tonåriga sätt (finns i lite varierande åldrar). ”Min kompis Lill-Erik är ungefär som en vanlig människa, fast mindre och räddare”, skriver han bl.a.
Den anrika serien Seinfeld muntrar också upp. Jerry, Kramer, Elaine och George, ett gäng som alltid lyckas få de mest obetydliga petitesser att förvandlas till katastrofer. Speciellt älskar jag George! Precis så misslyckad och bitter som…ingen vill vara. Men i avsnittet vi såg igår skaffade han sig peruk. Och fick plötsligt så orimligt stort självförtroende att Elaine rasande kastade ut den genom fönstret medan hon skrek att han såg jättelöjlig ut, och måste sluta låtsas vara någon han inte var.
– FINT! skrek George. Då kan jag återgå till att vara jag; olycklig, paranoid, neurotisk…
Jag tjöt av skratt, och av igenkänning.
Själv gick jag dystert till Apoteket häromdagen och frågade efter hjälp mot påsar under ögonen. Jag fick en dyr liten tub i handen.
– Hjälper den? sa jag oroligt.
– O ja, sa expediten och tittade på mig. Med tid och tålamod, tillade hon. Och man kan använda den flera gånger om dagen.
– Vad bra, sa jag med ett stelt leende.
– Då behöver jag bara ett personnummer, om du är medlem.
– 73 04….
– 23 04…och vad sa du sen? Expediten knappade och knappade på datorn, utan att titta upp.
– 73, bet jag till, lite för hårt.
– Ja, så gammal ser hon ju ändå inte ut att vara, sa tanten bakom mig i kön och skrattade lite försmädligt.
HAHA!!
Nu börjar det bli dags att avrunda här, och jag kommer inte skriva på några dagar, imorgon ska jag och min man nämligen på kryssning. Hoppas vi kommer iväg bara…
Ett mål: Hitta mirakelkräm mot påsar under ögonen. Och så viktigt att packa: sömntabletter, lugnande tabletter, blodstillande mot rikliga menstruationer och…vad var det nu? Jo, värktabletter. Kryssning, here I come!
TACK till dig som läste, otroligt nog har jag även fått nya följare i veckan 🤗 Hoppas ni ska trivas på denna stundtals virriga blogg.
Nu till bilden nedan; Att pyssla med minstingen tinar en frusen själ. Ibland målar jag bara 💓
Ha en fin helg och var snäll mot alla, dig själv inräknad. För det är viktigt och du är värd det. Jag kämpar på med detsamma, varje dag.
Kram Louise ❤
Kram!
Livet går upp och ner!
Stor kram och ha en fin kryssning!
Det gör ju det…Tack fina du, kram tilllbaka❤️
Det blir bra med en liten resa nu❤️
Det blir det säkert 🚢😉 Kram!
Var tvungen att skratta åt kvinnan i kassan ☺. Där ser man hur mycket uppmärksamhet hon ger sina kunder, eller LITE snarare.
Jag gillar också Seinfeld. Mest Kramer, men George är verkligen superbra.
Vi är nu i Portugal. Har tyvärr åkt på någon maginfluensa, men känner mig lite bättre nu.
Hoppas ni får en fin kryssning!
Haha, det var faktiskt lite kul, fast just då tyckte jag inte det😬😉Kramer är verkligen ett original, och det är så skönt att skratta ibland och bara glömma allt annat. Krya på dig, usch för maginfluensa… Själv på buss på väg mot Stockholm och kryssning🚢
Det är bra att skriva av sig, det tycker jag med, men jag är inte lika modig som du är. Jag håller det inom mig och vågar inte skriva riktigt om hur jag mår i min blogg, kanske för att både min man, min dotter och ibland min son läser den.
En stor kram till dig. När jag mår lite dåligt säger jag till min man – Jag behöver lite kramar nu.
Tack för din intressanta kommentar! Det är verkligen en avvägningsfråga, vad och hur mycket man ska skriva. Jag har både kända, och för mig totalt okända läsare, och tänker på att allt från närmsta grannen till sjuksköterskan på vårdcentralen kan läsa. Eftersom vi bor i en liten by nära två små samhällen, är det många som vet att jag gett ut en bok och bloggadressen är ju offentlig. Därför skriver jag bara sådant som ingen, speciellt barnen, skulle kunna fara illa av, även om någon i deras klass skulle ta del av det. Men samtidigt tycker jag om att vara öppen med att livet är jobbigt ibland, det är något väldigt många kan relatera till, och jag känner mig själv stärkt / mindre ensam när andra delar med sig av sina svårigheter, så därför skriver jag som jag gör. Sedan vet alla som känner mig att jag växlar i mitt mående, det gör det också lättare att vara öppenhjärtig❤️Önskar dig en fin söndag!
Ett hjärtligt tack för ditt svar och du har så rätt. Jag ska nog försöka skriva lite mer om hur jag känner mig. Men … Jag har skrivit en hel del i min blogg om hur jag har mått, om jag tänker efter.
Jag har en underbar söndag och ska snart skriva om min skogspromenad.
Men det var verkligen inget råd om hur andra ”bör” skriva eller inte, det enda rätta är ju att man skriver vad man själv vill, och naturligtvis tar hänsyn till nära och kära i det😍Det som är så bra med bloggar är att det finns så många olika, och alla vill inte ta del av andras problem heller. Får kika in på din mysiga blogg sedan 🤗
Ja men nu kände jag att jag vill nog vara lite mer personlig i min blogg.
Jaha, men vad roligt🤗Jag lovar att läsa!
Skönt att få skriva av sig ibland och livet kan inte alltid vara på topp <3
Vi bytte ut tvättmaskinen i förra veckan mot en helt ny. Det var verkligen dags då det började bli ett lotteri om den gamla skulle centrifugera eller inte haha.
Det är skönt att skriva av sig. Och härligt att ni har ny tvättmaskin, när de inte centrifugerar är det jobbigt. Ha en fin fortsättning på veckan!