Har du skrivit idag, mamma…?

…säger äldsta dottern och låter blicken sakkunnigt vandra över köket. För YES, I´m back! Och det är även stöket i köket…Efter en tid av manusvila, då jag bl. a ägnade mig åt att hålla en närmast tvångsmässig ordning hemma, har jag bestämt mig för att börja skriva igen. Ångest, depressioner och problem, hejdå! Eller…det går ju inte, men nu får ni samsas om utrymmet med mitt manus Vårmörker. Och här ser ni beviset, köket tänker jag inte visa 😉
IMG_8165
Hur som helst, idag tänker jag på mig själv som författare, en bok har jag ju ändå fått till. Och en författare skriver, inte bara när livet tillåter det, utan som en del av livet. Visst kan man bli sjuk eller sjukskriven (check, ha semester (check, det är klart man ska ha:) och råka ut för oväntade livshändelser, då skrivandet inte får plats (check), MEN…utöver det så skriver man. Så ofta man kan! Skulle författare vika sig för varenda upp-och nedgång i tillvaron skulle det inte bli många böcker.
Jag skrev i 10 år på Skuggvinter, och växte under den tiden från att se det som en hobby som det troligtvis aldrig skulle bli något av, till ett projekt jag inte kunde släppa förrän det blev bok på riktigt.
Jag har aldrig trott på inspiration, utan skrivit när tid och tillfälle funnits, och med åren och barn som blivit äldre, har det naturligtvis blivit allt lättare att även kunna skapa tid. Och som alla kreativa människor vet finns det dagar med noll inspiration, dagar med totalt flow, och allt däremellan. Men om det ska bli något på riktigt…ja, då gäller det att sitta vid datorn alla dessa dagar. Som ett jobb, helt enkelt.
Här är det ännu tidig morgon, och jag hade så förtvivlat gärna skrivit. MEN alla ändringar jag gjorde i manuset igår finns på datorn på övervåningen, och blev av misstag icke överförda till laptopen här nere (och jag vill inte väcka alla genom att smyga upp för vår knarrande trappa, så tyvärr…Jag vet, måste skaffa mig ett moln eller något, sa min man igår).
Så fort huset vaknat till liv ska jag dock fortsätta redigera. I fredags fick jag nämligen tillbaka analysen från lektören gällande mina första 38 sidor på Vårmörker (ca 15 000 ord). Och som jag tolkade det tyckte hon att det var bra!
”Överlag spännande läsning, det kommer bli ett riktigt starkt manus det här”, skrev hon in inledningen. Jag vågade inte bli glad innan jag läst allt. Men det var inga stora ändringar hon föreslog, så jag verkar vara på rätt spår. HURRA! Eftersom jag ofta är lite låg numera blev det inte världens firande, men dock ett beslut att skicka även resterande 40 sidor jag har till henne för bedömning.
Nu stundar brödbak. Nedan några foton på vad jag gjort i helgen, samt på en av mina bästa vänner, som jag skrev kort om i förra inlägget.
Tack till dig som läste, och ha en fin söndag. Hoppas detta blev ett peppande inlägg. Att du ska tro på det du gör, men också ge det tid. Annars är det svårt att lyckas…Så, GO FOR IT, vad du än gör! Kram

Träffade min underbara vän och fikade i torsdags
IMG_8146

Minstingen, fin i nya glasögon, och jag kollar här på barnfilmen ”Home”
IMG_8150