Saker vi vet…

…och så dessa visdomsord
IMG_7603
Jag har vant mig vid att betrakta mig som en skrivande person. Men just nu finns det inte på kartan. Ingen energi, ingen tid, ingen lust. Konstigt nog saknar jag det inte ens. Även om just det sistnämnda skaver, faktiskt.
Hur är det annars då? Jo, tackar som frågar. Upp och ner. Och vi vet att livet är sådant. Som barn har vi ofta, i bästa fall illusioner om att det mesta ska gå vår väg, men som vuxna förstår vi att det är långtifrån sanningen. Långtifrån livet.
Ingen har någonsin dykt upp och sagt till oss; ”Här är ditt liv, jag ser inga hinder. Ja, döden finns där förstås, men du lever till du är 91 och till dess…allt ser super ut!”
Om vi rannsakar oss själva är det förmodligen inte vad vi önskar heller.
Vi vet att det är i motgången vi växer, att kris ofta är utveckling. Ändå omfamnar vi, av naturliga skäl, inte det svåra när det dyker upp. Vi vill helst må bra och vara glada, förstås. Åtminstone känna att allt är okej. Vi vill inte ha ångest och gråta och sova oroligt. Men ibland är det ändå så det är.
I förra inlägget skrev jag om tacksamhet, som är viktigt och kraftfullt. Måste nog räkna upp några saker jag är glad över nu, för att inte alldeles deppa ihop. Igår grät jag så mycket att jag har tjocka, svullna ögonlock idag, och det såg INTE bättre ut med grön ögonskugga, tyvärr. Försökte ändå göra iordning mig imorse, eftersom jag är på jobbet.
Sedan förra veckan jobbar jag nämligen min heltid igen, för första gången på över ett år, då utmattningen golvade mig. Och det har gått bra, so far! Och nästan helt utan värk. Mycket mer än jag vågat hoppas på.
Och vår utmaning…hittills har det gått väldigt bra, också mycket bättre än vi trodde! Det är stort.
Nu ska jag ut i fabriken och skura och dammsuga trappor. Blir en lång dag här på jobbet idag, eftersom minste pojken hämtas sent på skolan, och då åker vi vidare till vänner vi inte träffat sedan i våras. Ingen ide’ för mig att åka hem emellan, men tid att blogga blev det.
Allra största tack till dig som läste, hoppas att du har en fin vecka, och om inte, att du står ut att vara där du är och känna det du känner. För det hjälper och tar dig vidare, även om det inte alltid känns så. Kram!