Paus

IMG_7546

Ibland är livet som att gå i en brant uppförsbacke som aldrig tycks ta slut. Och fast man inte tror sig orka ett enda steg till, måste man ändå fortsätta…Så har mitt liv känts de sista veckorna.

Men just idag är det lugnt på (nästan) alla fronter. Paus. Jag har t o m jobbat, för första gången sedan i juni, trots att semestern egentligen var över för snart en månad sedan. Och NU känner jag hur trött jag är. Igår var jag, välbehövligt nog, efter alla bedrövelser hos min psykolog, den jag går hos p g a min utmattning. Tanken var nog att vi skulle avsluta nu, men så blir det inte, istället har jag fått mer tider. Så tacksam för det. Trots att hon skällde ut mig. På sitt sätt, då.

-Jaha, sa hon, jag hör att du är nöjd med storstädning och röj, men nu får du lugna ner dig, annars kommer du inte orka. Observera att detta var en kort sammanfattning av vad hon sa, men hon har naturligtvis rätt. Hon känner mig vid detta laget.

Ikväll blir det, summa summarum, tidigt i säng. Har precis läst färdigt boken ni ser på bilden, den var så bra! Som en lycklig skänk från ovan är den jag börjat på nu…precis lika fängslande. I mörkret av Cara Hunter. Mörkret, here I come! Och med det menar jag nattmörker, inte ett själsligt sådant;)

Ta hand om dig för det är du värd! Som min kloka psykolog säger; man kan inte hjälpa någon annan, om man inte tar hand om sig själv. Så det så.