I stillhet, men knappast lugn och ro…
…framför sonens favoritspel, som ni ser en glimt av på bilden.
Yes, det har varit en hel del spelande de sista dagarna, tillsammans med minste pojken som fortfarande är sjuk. Idag har han en läkartid och det är bra. Det visade sig nämligen vid förra besöket hos läkare att hans sänka var ganska förhöjd, så de vill kolla den igen, undersöka honom, samt ta prover. Han är för tillfället rejält infekterad, stackarn. Men i natt tror, och hoppas jag att han äntligen har sovit bra. Riktigt säker är jag inte eftersom jag, för första gången sedan han insjuknade, sov ensam. Min man fick ta nattpasset. Höga feber-nätter är definitivt inte avkopplande, varken för barn eller föräldrar. Mycket sömn har det inte varit, och jag är som sagt lättad över att han ska träffa läkare idag.
Alla utom jag åker, de tre äldsta barnen lämnas hos sin morfar och mormor som ville träffa dem, medan min man och minste pojken gör sjukhuset. Så det blir några tysta timmar här hemma. Välbehövligt, särskilt eftersom egen ohälsa tillstött för mig. För att återknyta till rubriken skulle jag behöva både stillhet och lugn och ro. Kanske orkar jag fixa lite med bloggens utseende, vet inte om jag är nöjd med den än. Eller ännu bättre, om ett sådant fokus infinner sig, tillbringa en stund med mitt manus Vårmörker. Förra veckan blev det tre tidiga, ljuvliga morgnar på altanen med datorn, då jag glatt kunde konstatera att det visst hänt saker under semestern. Trots att jag inte öppnat dokumentet på tre veckor hade en del snyggt lagt sig tillrätta – inne i mitt huvud. Det var bara att skriva ner det!
Nu börjar det hosta i sovrummet, och jag skulle jag tro att denna hittills tysta morgon är över snart. Allra största TACK till dig som läste, hoppas att du får en fin dag och njuter av den svalare luft som tycks ha dragit in…överallt i Sverige? Har varit lite borta det sista, så har inte jättekoll på vädret, förutom att här är himlen järngrå och temperaturen visar på…13 grader!? Jisses!
Avslutar med en sommarbild som togs i vår trädgård häromkvällen. Innan molnen drog in…Kram!
Ja äntligen fick jag regn. Fast varför 13 grader? Kan det inte finnas något mellanting?
Fint foto med solen som lyser genom löven.
Beträffande att det tar tid ibland mellan gångerna man/du skriver; många menar att det inte är bra om det går lång tid mellan gångerna man tar fram manuset. Jag är inte så säker på det. Istället kan man tänka sig att allt ”mognar”. Trots att man inte skriver finns ju karaktärerna och händelserna där i hjärnan och bearbetas. Låter härligt att du upplevde precis det och det ”bara” var att skriva ner ☺.
Vädret gör precis som det vill…Men idag har vi väl fått till ett mellanting, det har det varit här i alla fall. Jo, men visst är det bra att ha ett uppehåll ibland. Jag tycker precis som du, och har också hört/läst andra som påstått detsamma; det arbetas på hjärnkontoret även när man inte vet om det;) Lyxigt!
Hoppas du hade sköna, tysta timmar där hemma och att sonen givetvis blir frisk igen!
Kram och ha en fin dag!
Tack snälla för omtanke! Han är bättre, så himla skönt. Kram till dig också, ha en fin dag, eller kväll som det börjat bli.
Hoppas han är bättre nu, så ni får pusta ut lite! Kram