Men skit också…

…fast på tal om något annat, visst syns det att Vitnos lyssnar på alla kloka ord jag säger till henne?IMG_7376

Nu drar regnet in här, och om jag haft något solskenshumör de sista dagarna (vilket jag knappast haft) så försvinner det definitivt nu. Ibland blir det bara för mycket…Jag hade behövt återhämta mig efter resan hem, och kanske är det just utmattnings-symptom jag känt av, för jag ramlar tidvis ner i ett bedrövligt hål med massa mörka känslor. Fast jag misstänker pms / klimakteriet (?), för djupet i de här känslorna, jag förstår dem faktiskt inte, och då är det ofta hormonellt, har jag insett.  Det kan faktiskt vara en taskig kombo också, var en tanke som just slog mig. Med betoning på slog, då…

Som grädde på moset vaknade minste pojken med hög feber tidigt igår morse, så det blev ett dygn med svalkande åtgärder,  samt alvedon, ipren, saft, vatten, te, salta chips och kex…you name it, och det är inte alltid lätt att få i ett barn med hög feber någonting, så det har varit jobbigt. För att inte tala om hur det varit för hans del, 40 graders feber i denna hetta…Idag mår han lite bättre, sett till allmäntillståndet, men hosta har tillstött. Det får bli en dag i soffan, med Plants versus Zombies, hans favoritspel, och fortsatt koll.

Oj, vad det regnar ute nu…Hade tänkt mig en badbild till detta inlägg, men är inte alls på det humöret längre. Det får bli kortet jag tog på vår kanin Vitnos igår istället, när hon just kommit hem från kaninpensionatet där hon, Isa och Hampus bodde under vår semester. Hon fick komma ut i hagen direkt och efter att ha tagit några skutt, sträckte hon ut sig raklång i gräset. Jag satte mig bredvid och klappade henne länge.

-Borta bra men hemma bäst, sa jag till henne, och jag vet att hon höll med.

Well, well, det här blev några dystra rader, men sånt är ju livet ibland, och en av mina tankar med bloggandet är att skriva även om det som är mindre roligt. Inte för att sprida negativitet, utan tvärtom, för att dela. Trots att man verkligen förstår att man inte är ensam om svårigheter, är det ändå förbluffande lätt när man är nere att tro att ”alla andra” har det bättre, eller kanske framför allt att de hanterar utmaningar på bättre sätt. Men vi är alla bara människor och vissa dagar…Hittar inga ord här, men tror att ni förstår. Hur som helst, allra största TACK till dig som läste, hoppas att du mår bra. Och glöm inte att vara snäll mot dig, ska försöka komma ihåg det själv också;) För det är viktigt och vi är värda det!