Robotarna…

…på bilden må se oskyldiga ut, men minstingen fick fart på dem…IMG_6967Eftersom förra inlägget var så mörkt, tänkte jag titta in här en kortis för att berätta att jag nu mår lite bättre, och tacka för alla snälla kommentarer! Jag tar det fortsatt väldigt lugnt, några utflykter har det inte varit tal om för min del, men barnen har varit på några med sin pappa och farmor. Vädret är okej, om än inte på sitt bästa sommarhumör, så det är olika små städer de har besökt. Kul här är att det är bara en kvart till Belgien, och en dryg halvtimme till Tyskland, så man kan liksom välja i vilket land man ska fika:)

Men själv nöjer jag mig med äventyr i böckernas värld, just nu är det en av Harlan Cobens deckare. Tyvärr inser jag att jag borde tagit med mig mer att läsa, snart kommer jag ha avverkat min lilla hög, men som tur är har jag också med mig några läsvärda självhjälps-böcker (om att hitta sin egen styrka, mindfulness o s v) och de är ju betydligt mastigare när det kommer till innehåll. Så I will survive här i sängen…

En sak, förutom att ta det lugnt när det kommer till utmattning, är att inse sina begränsningar. Man kan inte beskylla mig för att vara en mästare på det direkt, men igår kväll vid middagsbordet kände jag att jag definitivt fått nog av min älskade familj, och svärmor med tillhörande make. Inte deras fel, men alla var trötta och ljudvolymen blev högre och högre. För mina öron var det tortyr, jag är väldigt ljudkänslig. Jag åt därför upp så fort jag kunde, och sprang sedan till mitt lilla krypin. Persiennerna ner, nattlinnet på, in med öronpluggar, och så boken! En liten stund skulle jag unna mig innan minstingen kom för att sova.

Det dröjde inte länge innan jag hörde; minstingen, i sällskap med…vadå? Raspiga, gälla omänskliga röster som härmade…minstingen. Hon hade nämligen köpt två robotar denna dag. Min man trodde att de på sin höjd skulle gå fram och tillbaka medan de viftade lite med sina stela armar, men nej, de SKREK: ”Hej, jag heter Matilda och bor här och jag älskar att pyssla och allt som är kul”…Tjugo gånger basunerade de ut sitt budskap innan min man tystade dem. Jag tryckte kuddar mot öronen, men kunde inte låta bli att skratta.Minstingen älskar att höras…Och jag fortsätter hålla mig undan, och vara framme när jag orkar.

Stort TACK till dig som läste, och ta hand om dig och de dina!

En författare som sannerligen kan konsten att skriva spännandeIMG_6969

15 reaktioner på ”Robotarna…

  1. Ethel skriver:

    ☺ Ja ibland måste man skratta trots att det är jobbigt. Är också känslig för höga ljud. Folk som skriker eller talar i falsett. Det skär rakt igenom huvudet.

    Harlan Coben har jag läst någon bok av. För länge sen. Kanske ska läsa någon mer. Efter att ha googlat förstår jag att han är väldigt bra på thrillers.

    Jag strävar på med min bok. Jag vet inte om det sålts några böcker förutom de jag själv sålt till släkt/vänner, skrivarvänner och bekanta ☺. Boken är extremt dyr, så några spontanköpare har jag svårt att se. Jag ser fram emot eventet jag ska vara med i, i början av augusti. Kanske får jag några böcker sålda där eftersom det är i trakterna där berättelsen utspelar sig. Annars försöker jag njuta av att ha en bok publicerad. Vad som sen händer med försäljningen … ☻. Har fått en jättefin recension. Så det är jag glad över.

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Det är jobbigt att vara ljudkänslig…Jag tycker mer om vissa av hans böcker, men så brukar det vara med de författare som skrivit många, och han är verkligen bra, om du frågar mig. Flow rakt igenom. En nackdel såklart, och synd att boken är så dyr men gissar att det inte är du som bestämmer. Men otroligt bra med fin recension! Har du eller förlaget lagt ut den, sett till att den kommit ut på Adlibris /Bokus?

      Gilla

      • Ethel skriver:

        Nej jag har ingen talan tyvärr vad gäller priset. Jag har ändå protesterat, men får svaret att priset inte är det som avgör när man köper. Kanske det inte är, men alla jag känner och även jag själv köper sällan inbundna dyra böcker. Väntar till pocket eller lånar. Har sett att recensionen finns på Bokus. Jag kanske kan lägga till den själv på Adlibris. Tack för idén!

        Gilla

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Nej, förstod att inte du satt priset. Nu är jag en smula frispråkig här men vilket otroligt DUMT argument, och tyvärr, som du ju också skriver, överensstämmer det inte heller med sanningen. Så verkligen konstigt att påstå det. Dock inte överraskande om boken inte säljer något vidare med nuvarande pris, men så synd…för alla parter, för jag tror att den är bra, och oavsett vad jag tror, är du och den värd bättre chanser än vad ditt förlag förmått hittills…

      Gilla

  2. Millans Värld skriver:

    Så länge man kan skratta mitt i allt elände så överlever man.
    Utan skrattet hade jag blivit rent ut sagt tokig.
    Å jag skrattar mångt och mycket åt mig själv då jag säger eller gör korkade saker eftersom inte min hjärna vill samarbeta med mig.

    Jag har också problem med ljud.
    Jag älskar att umgås med mina barn, svärsöner och barnbarn men det har en förmåga att alltid bli så högt i tak, vilket gör att jag blir helt utmattad efteråt trots att det egentligen ger positiv energi.
    Då är det skönt att kunna krypa ihop i sängen med stängd dörr och bara vara.

    Nu har jag ju kommit till en fas i livet då barnen för länge sedan flyttat till eget, förutom yngsta sonen som tillfälligt bor hemma igen men i det stora hela har jag lugn och ro omkring mig de flesta dagar.
    Det är lättare än när jag hade alla barn boende hos mig.
    Jag behöver inte längre stänga in mig på samma sätt som förr.

    Så skönt att du kan läsa böcker och koppla av på det sättet och att du har en förstående familj!

    Kram

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Håller med dig i allt. Att kunna skratta är en gåva och verkligen förlösande. En stor familj är också en gåva, men yes, de passerar inte obemärkt;) Skönt att du verkar ha så god kontakt med barnen och har dem nära i ditt liv. Och jag är glad över att ha en familj som förstår. De minsta barnen är det väl lite si och så med, men de är ju barn, och även om jag vilar en del är jag även väldigt närvarande, jobbar inte så mycket. Kram på dig!

      Gilla

  3. Eva skriver:

    Åh, de där robotarna är som tagna för en ny spänningsroman … En dag säger en av dem något som får nackhåren att resa sig. Vem har lärt roboten att säga det?
    Önskar dig vilsamma, sköna dagar.

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Vilken superidé, tack! Nu när jag skriver Vårmörker har jag faktiskt kommit på en del som har med barn och leksaker att göra, en av karaktärerna har ju barn. Men du har så rätt, en leksak som härmas är brilliant. Jag får ha dessa robotar i åtanke, svårt att glömma dem just nu..;)

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s