Blomstertid, logistik och en fläckig fleece

IMG_6015

Innan jag blev utmattad var jag kusligt strukturerad. Tur det, för även om jag mist en del har jag hyfsat mycket kvar, särskilt nu när jag börjar friskna till, och gudarna ska veta att det behövs i min familj. Men…det är inte som det var med de små, grå däruppe. Trötta dagar är det väldigt frustrerande; jag kan t ex ha planerat vad vi ska äta till middag, fast jag har glömt att köpa hem det…

Men kvällen innan skolavslutningen var jag nöjd med hur vi, två föräldrar till fyra barn, löst det: Min man skulle komma hem i tid från sitt nattjobb för att gå med på minstingens avslutning, och jag och yngste pojken skulle åka till hans nya skola, för att fira hans. De två äldsta skulle i vanlig ordning ta bussen till respektive avslutning.

-Och det är helt okej att vi inte tittar på era uppträdanden då? sa jag, med ett sting av dåligt samvete.

Absolut, försäkrade de mig genast. Vi ska knappt uppträda…

Och INGA andra föräldrar ska vara med, sa den andra blixtsnabbt. Så det är helt lugnt.

-Precis. Det skulle bara vara pinsamt om…

Aha! Där kom det. Det är ju tonåringar det handlar om, mamma och pappa är mest pinsamma. Men, eftersom jag och maken inte har förmågan att klona oss, var det faktiskt bra att vi inte var önskvärda. Jag kunde dock inte låta bli att fråga om jag skulle dyka upp efteråt och försöka sälja några Skuggvintrar till intet ont anande föräldrar. Det är mitt stående skämt, och hot. Jag tycker det är jättekul, mina barn tycker det inte.

SLUTA MAMMA, kom det som två förtvivlade skrik. Jag avlägsnade mig med ett elakt leende som varade ända till min tonårsdotter ropade efter mig;

Mamma! Har du tvättat min klänning?

Jag slutade le. Åh nej! Nu kom det där med att lägga ihop två och två igen… Jag sprang ner till tvättstugan och hittade, som tur var, den där alldeles för tunna, spetsprydda saken. Och minstingen, vad skulle hon ha då? Jag rev i tvättkorgen med 40-tvätt, samtidigt som jag ropade till mannen att leta efter strykjärnet.

På natten åskade det. Vårt hemlarm utlöstes av misstag kl 00.48. Efteråt stod jag och minste pojken i köket och åt ostmackor. Vi behövde inte tända för allt lystes upp av blixtar.

Hoppas vi inte dör nu, sa han fundersamt mellan två tuggor och såg ut att på allvar överväga denna möjlighet.

Det gjorde vi inte. Istället var vi, några timmar senare och aningen hålögda, på väg till hans avslutning. Förutom att jag var trött var jag frusen, för i sista minuten hade jag kommit på att jag inte ägnat en tanke åt vad jag skulle ha på mig. Nåväl, det blev den finaste t-shirt jag hittade (inte så fin) och en tunn svart kofta. Byxorna var rena, och jag hade, som genom ett under, ett passande halsband till det hela. Värre kunde det vara, och dessutom var det inte jag som skulle stå i fokus. Jag sneglade på pojken som sammanbitet travade på vid min sida. Visserligen hade han en tråkig, blå fleece, som till råga på allt var fläckig upptäckte jag nu, men under hade han nystruken skjorta. Fleecen hade jag tvingat honom  att ta på sig, eftersom det var blåsigt och ganska kallt, och det såg ut som om regnet, (och ännu ett oväder)? bokstavligt talat hängde i luften. Tur att vi skulle vara inomhus!

-Vad trevligt att ni har en teater på din nya skola, sa jag, och drog koftan om mig. Men du måste verkligen lova att ta av dig fleecen när ni står på scen.

Ja. Fast det är en amfi-teater, mamma. 

– En amfi vadå? sa jag. En kall vind drog genom mitt inre, kallare än den som just dragit genom mitt yttre, frusna jag. Samt ett vagt, obehagligt minne av ytterligare en detalj jag missat i livspusslet: Det hade stått på informationslappen att vi skulle vara utomhus! Jag i 1 1/2 timme, för uppträdandet skulle inte gå av stapeln förrän om 45 minuter. Inget paraply hade jag med mig. Jag frös redan. Och naturligtvis skulle pojken, som ibland får dras med elaka förkylningar, inte ta av sig fleecen.

Nåväl. När barnen sedan klämde i med sina ljuva, små stämmor, hade det fortfarande inte kommit en droppe regn. Och en mamma som jag tycker mycket om hade slutit upp vid min sida, där jag stod och tryckte under ett stort träd. Skönt. Men ändå… Klasskompisarna hade finbyxor och skjorta, någon hade t o m fluga. Och flickorna! Håruppsättningar med hjälp av blommor, klänningar och kjolar med volanger. Bara en endaste liten person hade fläckig fleece…

Men sommarlov blir det faktiskt ändå! Och när han hoppade studsmatta hemma, och njöt av kladdkaka med glass och grädde, hade han faktiskt tagit av sig den;)

Allra största TACK till dig som läste, hoppas att du hade en fin midsommar och passar på att njuta även idag!

IMG_6585