Blomstertid, logistik och en fläckig fleece

IMG_6015

Innan jag blev utmattad var jag kusligt strukturerad. Tur det, för även om jag mist en del har jag hyfsat mycket kvar, särskilt nu när jag börjar friskna till, och gudarna ska veta att det behövs i min familj. Men…det är inte som det var med de små, grå däruppe. Trötta dagar är det väldigt frustrerande; jag kan t ex ha planerat vad vi ska äta till middag, fast jag har glömt att köpa hem det…

Men kvällen innan skolavslutningen var jag nöjd med hur vi, två föräldrar till fyra barn, löst det: Min man skulle komma hem i tid från sitt nattjobb för att gå med på minstingens avslutning, och jag och yngste pojken skulle åka till hans nya skola, för att fira hans. De två äldsta skulle i vanlig ordning ta bussen till respektive avslutning.

-Och det är helt okej att vi inte tittar på era uppträdanden då? sa jag, med ett sting av dåligt samvete.

Absolut, försäkrade de mig genast. Vi ska knappt uppträda…

Och INGA andra föräldrar ska vara med, sa den andra blixtsnabbt. Så det är helt lugnt.

-Precis. Det skulle bara vara pinsamt om…

Aha! Där kom det. Det är ju tonåringar det handlar om, mamma och pappa är mest pinsamma. Men, eftersom jag och maken inte har förmågan att klona oss, var det faktiskt bra att vi inte var önskvärda. Jag kunde dock inte låta bli att fråga om jag skulle dyka upp efteråt och försöka sälja några Skuggvintrar till intet ont anande föräldrar. Det är mitt stående skämt, och hot. Jag tycker det är jättekul, mina barn tycker det inte.

SLUTA MAMMA, kom det som två förtvivlade skrik. Jag avlägsnade mig med ett elakt leende som varade ända till min tonårsdotter ropade efter mig;

Mamma! Har du tvättat min klänning?

Jag slutade le. Åh nej! Nu kom det där med att lägga ihop två och två igen… Jag sprang ner till tvättstugan och hittade, som tur var, den där alldeles för tunna, spetsprydda saken. Och minstingen, vad skulle hon ha då? Jag rev i tvättkorgen med 40-tvätt, samtidigt som jag ropade till mannen att leta efter strykjärnet.

På natten åskade det. Vårt hemlarm utlöstes av misstag kl 00.48. Efteråt stod jag och minste pojken i köket och åt ostmackor. Vi behövde inte tända för allt lystes upp av blixtar.

Hoppas vi inte dör nu, sa han fundersamt mellan två tuggor och såg ut att på allvar överväga denna möjlighet.

Det gjorde vi inte. Istället var vi, några timmar senare och aningen hålögda, på väg till hans avslutning. Förutom att jag var trött var jag frusen, för i sista minuten hade jag kommit på att jag inte ägnat en tanke åt vad jag skulle ha på mig. Nåväl, det blev den finaste t-shirt jag hittade (inte så fin) och en tunn svart kofta. Byxorna var rena, och jag hade, som genom ett under, ett passande halsband till det hela. Värre kunde det vara, och dessutom var det inte jag som skulle stå i fokus. Jag sneglade på pojken som sammanbitet travade på vid min sida. Visserligen hade han en tråkig, blå fleece, som till råga på allt var fläckig upptäckte jag nu, men under hade han nystruken skjorta. Fleecen hade jag tvingat honom  att ta på sig, eftersom det var blåsigt och ganska kallt, och det såg ut som om regnet, (och ännu ett oväder)? bokstavligt talat hängde i luften. Tur att vi skulle vara inomhus!

-Vad trevligt att ni har en teater på din nya skola, sa jag, och drog koftan om mig. Men du måste verkligen lova att ta av dig fleecen när ni står på scen.

Ja. Fast det är en amfi-teater, mamma. 

– En amfi vadå? sa jag. En kall vind drog genom mitt inre, kallare än den som just dragit genom mitt yttre, frusna jag. Samt ett vagt, obehagligt minne av ytterligare en detalj jag missat i livspusslet: Det hade stått på informationslappen att vi skulle vara utomhus! Jag i 1 1/2 timme, för uppträdandet skulle inte gå av stapeln förrän om 45 minuter. Inget paraply hade jag med mig. Jag frös redan. Och naturligtvis skulle pojken, som ibland får dras med elaka förkylningar, inte ta av sig fleecen.

Nåväl. När barnen sedan klämde i med sina ljuva, små stämmor, hade det fortfarande inte kommit en droppe regn. Och en mamma som jag tycker mycket om hade slutit upp vid min sida, där jag stod och tryckte under ett stort träd. Skönt. Men ändå… Klasskompisarna hade finbyxor och skjorta, någon hade t o m fluga. Och flickorna! Håruppsättningar med hjälp av blommor, klänningar och kjolar med volanger. Bara en endaste liten person hade fläckig fleece…

Men sommarlov blir det faktiskt ändå! Och när han hoppade studsmatta hemma, och njöt av kladdkaka med glass och grädde, hade han faktiskt tagit av sig den;)

Allra största TACK till dig som läste, hoppas att du hade en fin midsommar och passar på att njuta även idag!

IMG_6585

 

 

 

 

 

30 reaktioner på ”Blomstertid, logistik och en fläckig fleece

  1. Ragnhild Särnblom skriver:

    En kevande och roande beskrivning av en fyrbarnmammas vedermödor!
    Tror inte sonen hade ont av fläckig fleece😂
    Ha en fin sommar!

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Hehe.. Jag log också – när jag skrev inlägget. Men det var otäckt när larmet gick och det åskade. Men som tur är, sommarlov och bra väder med en del badtillfällen har det blivit ändå;) Hoppas att du och familjen också har det fint!

      Gilla

      • Malin.V.Olsson skriver:

        Det förstår jag verkligen, känslan av att vakna av larmet liksom! Men du beskrev med sådan härlig värme. ❤
        Vi har det fint här i sommargröna Gävle. Tyvärr har jag bara en vecka kvar av semestern, vårt tar tiden vägen?! Men ser fram emot ett spännande besök i Göteborg i Spetember. 😊 Ska du till Bokmässan?

        Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Ja, hehe, det var meningen att det skulle bli ett roligt inlägg;)Aha, bara en vecka kvar av semestern? Du får passa på att njuta, och njuta av dina framgångar också! Jag kommer inte sälja Skuggvinter på Bokmässan, har så få böcker kvar och orkar inte gå till nytryck utan får fokusera på att orka skriva på mitt manus (den bästa delen av att vara författare, eller hur)? Men det är mycket möjligt att jag kommer dit som besökare, då måste vi heja på varandra!

      Gilla

      • Malin.V.Olsson skriver:

        Oja, skrivandet är den absolut bästa delen av författarlivet. Den härliga känslan att skapa och se karaktärerna växa. ❤
        Jag och min man hade redan bestämt oss för att göra en mini-weekend av bokmässan (han älskar böcker lika mycket som jag), så vi bokade biljetterna redan i februari. Att få möjlighet att sälja boken på plats blev en oväntad bonus.
        Vore verkligen roligt att ses om du också ska dit. 😊

        Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Vilken bonus att ha sin egen bok på Bokmässan, eller hur?! Kommer jag dit så måste vi ses, helt enkelt!

      Gilla

  2. Millans Värld skriver:

    Underhållande läsning där igenkänningsfaktorn är stor.

    Kom att tänka på när min äldsta dotter gick ut 9;an. Jag hade full koll på tiden när hennes avslutning skulle vara (trodde jag alltså). Jag cyklade till blomaffären för att köpa den där rosen jag tänkt ge henne. Där var det lång, lång kö. Jag tror det tog över en halvtimme innan jag kom fram till kassan. Jag tittade oroligt på klockan men jag hade fortfarande tid att hinna till avslutningen.

    När jag väl kom till kyrkan fanns inte en kotte där, jag fattade ingenting. Jag började cykla hemåt och ser min dotters ryggtavla. Jag kommer jämsides med henne och jag frågade om avslutningstiden blivit ändrad. Nej sa hon, det har den inte. Då inser jag att avslutningen börjat en timme tidigare, så när jag kom fram till blomaffären var den nästan klar och barnen var på väg ut ur kyrkan.

    Min dotter skrattade gott åt sin virriga mamma och blev väldigt glad över rosen jag köpt till henne.

    Kram och ha en skön Söndag!

    Gillad av 1 person

  3. Ethel skriver:

    Verkligen bra beskrivet hur din dag gestaltade sig. Jag var där med dig och din familj. Både dråpligt och jobbigt.

    Jag har haft en lugn och skön midsommar! Ingen dans runt midsommarstången dock. Men det saknar jag inte.

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Ja, skratta är ju som bekant lätt efteråt, men inte precis när det händer…Härligt att du hade en fin midsommar! Jag dansade inte heller runt stången utan sov, medan familjen dansade. Skönt det med;)

      Gilla

  4. Tofflan skriver:

    Känner igen mycket! 😛 I år var jag inte välkommen på minstingens skolavslutning – den var liksom för föräldrarna – men jag var lite delaktig i förberedelserna och fick se hur fin han var i sin kostym. För kostym skulle ALLA killar i avgångsklassen (9:an) ha. Stackars dem som inte hade råd, tänker jag…
    Min midsommar var fin, tack, hoppas din var det också. Att sova är inte fy skam.

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Vad skönt att folk känner igen sig, kändes inget vidare att se min pojke bland alla finklädda, även om han hade finskjorta under så var det ju ingen som såg det…Och, håller med där i kostym-tanken. Alla har faktiskt inte råd, det borde finnas med i skolans tänk innan man bestämmer något sådant…Vi bor på landet, ingen vidare hets här på den fronten, det finns alla möjliga sorters plånböcker i skolan och bekantskapskretsen, och det är också skönt.

      Gilla

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Jag får ju inte riktigt till det alltid…Och hehe, tack så mycket. Jag märker i manuset jag skriver nu att vissa partier blir lite roliga, men vet inte om jag får ihop det med helheten. Fast det är roligt att skriva roligt;)

      Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Hehe…En ocean, ja. I manuset jag skriver nu har jag med livet med barn, det är nytt att skriva om, men visst har jag material att hämta i min egen verklighet! Gräv där du står, brukar ju vara ett författartips och visst är det också lättare att få det realistiskt då..

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s