Ser inte skogen för alla träd…

IMG_6143

Nu är det en dryg vecka sedan jag kom på att mitt manus skulle byta namn från Vårskogen till Vårmörker. Så långt allt väl. En del infall, idéer och insikter är lätta att genomföra, andra tar mer tid…Jag har ju bloggat en del det sista om att skrivandet går bra, inlägg med entusiastiska rubriker som ”Det våras för Vårskogen” o s v. Men alla mynt har som bekant två sidor och idag skulle jag vilja skriva att det är mörkt i Vårmörker. Och det är väl precis som det ska vara i en psykologisk thriller. Men jag syftar även på själva skapandet.

Dels har det gått trögt framför datorn, det där flytet jag varit så glad över verkar tillfälligt ha övergett mig. Helt okej faktiskt, jag är inne i ett samtal mellan Linas man Micke, och Linas syster Agnes, och en del av problemet kan absolut ligga i att jag inte riktigt har klart för mig hur de funkar tillsammans. Vi får prova oss fram alla tre, helt enkelt… Men detsamma gäller så mycket i manuset just nu. Jag brukar göra en hel del jobb i huvudet när jag skriver, och nu kommer det så många ideér, att hela berättelsen stundtals känns som ett enda gungfly. Jag tror egentligen att det är bra, hellre för många ideér än för få, men det blir tvivel och förvirring samtidigt, och störst av allt kanske; stor trötthet i en redan trött hjärna.

Så vad göra? Prata in idéer på röstmemo i mobilen, skriva ner dem i manusblocket, och sedan glömma allt ett tag och hoppas på att det liksom sorterar sig självt i huvudet medan jag gör annat. Något mer författarjobb blir det inte denna fredag eftermiddag,  livet består ju av så mycket, som tur är:

Sol ute. Pysseltjej i vardagsrummet. En äkta man som snart ska gå upp, så att jag kan sova en stund. Och ikväll kommer två vänner på besök. Vi har haft filmkvällar ihop sedan vi var tjugo år, och har inga planer på att sluta med det 😉 Allra största TACK till dig som läste, hoppas att du får en riktigt fin helg!