Tränar och försöker

Djur och barn är väldigt bra på mindfulness. Men vi andra…?

IMG_6377

Det finns ingen stress, det finns bara lugn. Jag tränar på att ta det lugnt, det gör jag verkligen. Lugnare i alla fall. Och jag tycker om ovanstående mening, den får mig att minnas att man ofta kan välja vad man gör med sin dag. Mycket skapar man kanske själv genom att reagera med stress, när man istället kunde vägra att fara fram som en bulldozer genom sin egen vardag. Eller?

Men hur lätt är det?

Varje dag går det åt 12 par strumpor i vår familj, och flera av barnen tar nya kläder i garderoben varje dag. Två av dessa barn är tonåringar. Nu andas jag in och ut. Det är alltid jag som går iväg på allt som sker under dagtid, min man jobbar natt och sover dag. Utvecklingssamtal i skolan, extra synkontroll för minstingen, läkarbesök, mig själv inberäknad, och så måste jag ringa gyn för nu slutar inte mensen igen…Det finns ingen stress…Tid för nytt pass 14.10 på onsdag, glöm inte biblioteks-böckerna, och så vet jag redan nu att vi behöver nya Alvedon. Men till Apoteket kan jag gå efter jobbet, om jag hinner innan det är hämtning på fritids.

Om man tar ett djupt andetag och räknar t ex till fyra, ska man blåsa ut några sekunder längre, har psykologen lärt mig, då signalerar man till kroppen att allt är lugnt. Jag börjar med att räkna till fem… Det är för det mesta jag som handlar maten också, (skrev jag salt på inköpslistan för det är verkligen helt slut) och nästa måndag har klassföräldrarna i minste pojkens klass ordnat en träff med kubb och grillat. Måste svara senast ikväll. Jag vägrar att stressa, det är mitt nya motto. Jag ska bara hänga upp tröjan som äldsta dottern vill ha imorgon (undra om hon hittat sina badkläder)? och så ska kaninerna ha mat. Jäklar, måste ta upp mat ur frysen till jobbet imorgon. Och ringa chefen om den där extra semesterveckan. Jag tar det lugnt och andas. Fast det är två som bråkar VÄLDIGT mycket i köket, och hur har klockan redan blivit sju? Och ingen har tömt diskmaskinen heller. Uppdrag arton denna dag: försöka få med gråtande minsting mot duschen, och nu hamrar mitt hjärta som fan och utbrottet är inte långt borta.

Svar: Det är väldigt svårt. Att Inte Stressa Upp Sig

Och ibland kan det få konsekvenser även att ta det lugnt, faktiskt. Som igår;

Jag missade fina fasters fest, var helt slut. Familjen åkte, jag sov. Efter några timmar vaknade jag, satte på kaffe. Lite skönt var det ju att allt var tyst i huset. Jag öppnade altandörren och gick ut i trädgården för att se till våra kaniner. Lite frisk vind mot en sovsvettig kropp, men fridfullt även ute förutom ett billarm som tjöt någonstans (vid skolan)? Jag plockade lite maskrosblad på väg mot burarna, och gav dem till mina små vänner medan jag klappade dem. Jag andades, och tänkte på att ta det lugnt. Jag såg upp på himlen, den var både blå och grå. Det här går ju bra, tänkte jag, jag blir allt bättre på detta. Efter några minuter gick jag in. Men det är ju här det tjuter! Åh nej, jag hade glömt att jag hade larmat. Stressat sprang jag mot mobilen med tjutet i öronen, vart är den nu då? I sängen. Åh nej! Verisure har ringt två gånger, min man har ringt två gånger, och så ett sms från larmcentralen om pågående inbrott hos oss, och att de har väktare på väg.

Sensmoral: Så går det när man tar det lugnt. Eller?

Ändå vill jag hävda just det; Gör inte som jag, (mitt gamla jag alltså, för mitt nya jag försöker verkligen) utan ta vara på stunden. För när allt kommer omkring är nuet det enda vi har. Det står det åtminstone i mina självhjälpsböcker 😉