Grönt, skönt och annat som ger syre

IMG_6070

När du slutar stressa kommer du upptäcka att tid är allt du har. 

Visst låter det klokt? Vet inte om det är skapat av mig, eller om jag läst / hört det, hur som helst var det en mening som kom till mig häromdagen. Förmodligen en kombination, jag läser, förutom skönlitteratur, ganska blandade sorters självhjälps-böcker. För jag har  verkligen insett att jag är tvungen att ändra på en hel del, både inuti och i min tillvaro, för att tillfriskna.

Från min utmattning som är en välsignelse, inte en förbannelse.  Detta kan förmodligen låta provocerande för en del, men då får ni komma ihåg att vi alla är olika med vitt skilda historier och blir sjuka av olika skäl. Samt att jag nu skriver min historia, ingen annans. Och då menar jag, som sagt att det var en välsignelse, om än en förklädd sådan, att jag gick in i väggen förra sommaren.

Det var inte min kropp som svek mig, det var jag som svikit den för länge. Inte av mening eller ens dumhet, tvärtom hade min livsstress pågått under så lång tid att den blivit ett av de starkaste och mest drivande dragen i min personlighet. Och på sin väg där den drog fram likt en tornado skövlade den bl. a den eftertänksamhet och klokskap, som jag i normala fall skulle haft tillgång till.

I efterhand är det lätt att lägga ihop varningarna; svåra sömnsvårigheter i flera år, nästintill ständig yrsel och trötthet, sökt akut två gånger för hjärtklappning, och på slutet återkommande infektioner. Men det är i efterhand, det. När det pågick var jag alltför stressad för att kunna lägga ett sådant sammanhängande pussel.  Både svaga och starka signaler nonchalerades. Dessutom hade mitt hjärta kontrollerats och inget var fel, det var bara jag som var lite…stressad.

Jag låg på akuten med EKG och korrläste Skuggvinter på mobilen hösten 2017, innan den släpptes. Och tyckte att jag var smart som tog vara på tiden medan jag väntade på läkaren mitt i natten. Hur sjukt är inte det?

Inte konstigt att min kropp till sist sa ”Jag orkar inte med dig längre! Lägg av, annars lägger jag av!” För det är precis vad en utmattning säger.

Summan av kardemumman är att jag inte tål stress längre. Faktum är att det räcker med att jag skriver detta så  börjar hjärtat skena i bröstet på mig. Men lugn, lilla hjärtat, jag får avsluta detta inlägg snabbare än jag tänkte och gå och sova istället, som jag numera gör varje dag. För sakta, långsamt så lär jag mig faktiskt. Bland annat för att kroppen numera larmar så starkt att jag måste lyssna (tack kroppen)! Just det, TACK!

För naturligtvis har den, alla kloka människor runt mig och självhjälps-böcker rätt: det är inte bra att stressa, utan rentav farligt i sin förlängning. Och hade jag inte blivit sjuk på detta vis, hade det kommit något värre senare. Så nu arbetar jag varje dag för att ändra livsstil. Med hjälp av meditationer, skogspromenader, vila, och annat. Sådant som ger energi, inte tar.

Jag kämpar också för att göra saker långsamt, en sak i taget. Jävlar, vad svårt det är, att plötsligt sjunga långsamhetens lov, efter att ständigt ha dansat disco till dunka-dunka. Ändå, vill jag inbilla mig och hoppas att det är sant, går det bättre och bättre. Och i frånvaron av stress, i kortare eller längre stunder, växer något av det starkaste och vackraste vi har, något vi alla borde sträva efter, men som allt för många ofta glömmer att ta vara på, fram: Närvaro.

Jag gör inte lika mycket längre, jag presterar inte som förut.

Men vem sjutton har försökt att inbilla oss att det är därför vi lever?

IMG_3812

Så jag slutar med dessa ord; Se till att du går DIN väg genom livet. Det är skitsvårt, men allvarligt talat, vilka andra alternativ finns det?

 

 

16 reaktioner på ”Grönt, skönt och annat som ger syre

  1. Hille skriver:

    Väldigt fin sammanfattning du har skrivit med alla kloka ord. Du har verkligen kommit till insikt och du hanterar det på ett jättebra sätt👏🏻❤️🌹

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Tack! Och det är ju verkligen så, nuet är allt vi har och även om det kanske känns övermäktigt att gå runt och tänka på det hela tiden, så borde vi nog alla till mans göra det lite oftare. Kram!

      Gilla

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Tack så mycket, önskar dig detsamma! Ja, när vi skalar av alla ”måsten” och konstigt nog är det så lätt att räkna bort de stunder som verkligen betyder något; en lugn stund för sig själv, eller med någon man tycker om, så är det verkligen så. Varför ska man ens behöva påminna sig själv om det egentligen?

      Gilla

  2. Eva-Lisa skriver:

    Jag tycker du har varit jätteduktig som faktiskt till slut insåg att det inte gick längre.
    Även jag har stora sömnsvårigheter och ibland yrsel, så kanske är det ett tecken även för mig, men jag får åtminstone för mig att det beror på andra saker. Exempelvis är jag väldigt dålig på att dricka annan vätska än kaffe 😉 Tror inte det är så bra för kroppen. Ska nog försöka dra ner på det lite 🙂

    Gillad av 1 person

    • Louise Baumgärtner skriver:

      Tack! Men det började tyvärr inte med att jag var duktig som insåg något, utan att jag kraschade, och nu har jag inte stora val längre, min kropp påminner mig så fort jag försöker göra något fort. Jobbigt, men nödvändigt för en prestations-knarkare som jag. Vill inte låta som en domedags-profet här, men mina första allvarliga symptom var stora sömnsvårigheter och yrsel, och sömnproblemen började 2014, så det var en ganska lång utförsbacke där jag i efterhand inser att jag kunde ändrat livsstil många gånger, om jag förstått…Problemet med många som hamnar i utmattning är nog att man saknar självinsikt gällande just stress, så även om man drar ner på takten kanske man ändå gör alldeles för mycket. Jag kom till en gräns där jag insåg att jag gjorde mer än jag orkade, men tänkte att jag kan ta det LITE lugnare så att jag inte går in i väggen…för ligga i sängen, det har jag verkligen inte tid med. Så även när jag började fatta, var jag ändå helt lost. Du känner dig själv bäst, men ibland kan det också vara bra att fråga någon som känner dig, eller fylla i ett test på vårdcentralen eller liknande, om man tror sig vara i riskzonen. Ett långt svar, men viktigt är att ta symptom på allvar och försöka bena ut varför man har dem. Ta hand om dig!

      Gillad av 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Vad bra att du kikade in och läste då;) Känner igen mig, ibland snubblar man över något man behöver höra/läsa. Vilka vackra ord, jag försöker ta hand om mig själv med varsamhet, det går inte alltid så bra. Hoppas att du gör det med:) Kram!

      Gilla

  3. Ethel skriver:

    Jag har tänkt på det ibland att vi som bor i Sverige (och andra länder i det vi kallar Västvärlden) inte är gjorda för ett liv i storstäder. Eller där båda föräldrarna måste jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop. Alla prylar vi måste ha. Allt detta med att hela tiden behöva skynda, skynda för att hinna med livet, det är så helt fel. Vi borde börja om från början. Bygga upp ett nytt samhälle från grunden där vi kan få bättre, sundare liv. Ha barn, där det finns jobb vi kan få gå hem i tid för att och umgås, ha hobbies, läsa, skriva. Ja leva ett enklare liv kanske, men må desto bättre. Fast jag vet ju att det inte går.

    Gilla

  4. Louise Baumgärtner skriver:

    Jag kunde inte hålla med mer! Nu har jag och min man valt att gå lite motvalls, jag har t ex inte jobbat heltid sedan barnen kom, vi har valt att, OCH ska tilläggas kunnat, satsa på familjen och skrivandet. Det är tufft ekonomiskt men det går, det finns ju dem som verkligen inte kan gå ner i tid av ekonomiska skäl, men visst har vi försakat en del. Inget är nyrenoverat i vårt hus, vi har aldrig varit på solsemester eller i fjällen med barnen. Det hjälper till att bo i ett litet samhälle, alla runt oss har inte heller världens ekonomi, så barnen är inte ensamma om att inte ha märkesjeans eller splitternya mobiler stup i kvarten. De har stora trädgårdar, studsmattor och nära till badet här på landet istället;) Visst är det sjukt med all hets, och jag vågar inte tänka på hur utmattad jag kunde ha blivit om jag kört på ännu värre, med mer jobb. Men det är svårt att försöka göra massa saker också, många av oss som går in i väggen har nog gjort det. Tack för kloka tankar!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s