Framåt var det…

Att skriva är avkoppling för mig, och det ni ser på fotot är också återhämtning; att vara ute och umgås med sina djur. Kaniner är väldigt bra på att bara vara 😉IMG_4044

Jag vill så mycket, men tyvärr, jag orkar inte lika mycket, och det sistnämnda gäller i hög grad just nu. Med risk för att bli tjatig är det alltså åter utmattningen jag syftar på. Den har kommit att löpa likt en lika röd tråd som skrivandet i min blogg numera. Här vill jag gärna lägga till ett tyvärr igen, men det tänker jag inte göra. För jag inser på samma gång att det är just så jag kommer rädda mig själv från att gå in i väggen en gång till;

Det finns bara en väg och den är framåt, men utmattningen måste få följa med på den. Och visa, peka och varna mig när jag inte orkar, och då måste jag lyssna. Det är min väg, den enda stig att följa som kommer hålla. Och ständigt måste jag påminna mig om det. Men vet ni vad, nu sitter jag här och är lite stressad över min att  göra – lista som jag skrivit för idag. Om min psykolog läste detta skulle hon kanske säga något i stil med:

– Hur skulle det vara för dig att inte göra en sådan lista? Eller att strunta i den, om du blir så stressad?

Bra tanke! Jag brygger lite mer kaffe och ger mig in i mitt manus Vårskogen en stund istället. För visst är det en ansträngning att skriva men det är också återhämtning, och som jag gjorde gällande i förra inlägget tänker jag från och med nu satsa på skrivandet. Om detta blev virrigt eller en upprepning , då är det nog bara ett tecken på att det är dags att avsluta här. Just det, förresten, en nyhet här i alla fall: Inom kort kommer min blogg att snyggas till rejält, jag har hyrt in expert-hjälp. En riktigt professionell författarblogg ska det bli, med utlagda recensioner och annat. Men innehållet kommer vara precis detsamma. Jag bloggar för att jag tycker om att blogga, punkt slut. Men ser fram emot en snyggare look 😉

Sköt om dig, så hörs vi snart igen. Och, möjligtvis tjatigt nu igen; men har du drömmar, så vårda dem ömt! För det är en viktig del av dig och ditt liv som förtjänar uppmärksamhet, inte nonchalans. Så, varför skulle man inte satsa på sina drömmar?! Det borde alla som har negativa inte kan jag – tankar fundera på. Klart att man ska få göra det (om det inte skadar dig själv eller någon annan förstås) Allt annat är insane.