Älskade blogg!

Blir ett inlägg verkligen alltid roligare med bild till…och varför bloggar man egentligen?IMG_5395

En av bloggarna jag följer skrev nyss kort om sitt bloggande, och det fick mig att fundera över mitt.

Jag började blogga på http://www.mittmanus.se i april 2016, (nu nedläggningshotad eftersom jag alltmer flyttat hit) med tanken om att det skulle bli en resa, och en uppmuntran att orka fortsätta på den, mot utgivning. Och det blev det ju också, glädjande nog.

Innan starten läste jag på lite grand, och tog speciellt till mig rådet att skriva inlägg ofta, och alltid ha bild till.  Jag tänkte då att ett inlägg var tredje – fjärde dag var lagom för mig, det skulle jag hinna med.

Jag är en person som för det mesta gör det jag föresätter mig,  så det blev som planerat, och är fortfarande. Det händer att jag bloggar oftare, eller att inlägget tar fem dagar på sig, ibland även sex, men då känns det inget vidare. T o m då jag var som mest utmattad i somras skrev jag hyfsat ofta på bloggen, en kort blänkare bara om att jag sov kanske och så en naturbild, föga spännande, men…jag kunde inte låta bli…

Jag är verkligen en vane-människa. Jag skriver inte manus på impuls eller när jag är inspirerad, jag skriver när jag har tid och orkar. Likadant bloggar jag när det är dags, inte för att jag alltid har så mycket att säga…hrrm, skriva. Sedan brukar det aldrig vara stora problem att hitta ämnen, på några dagar hinner det alltid hända något.

Jag skulle kunna breda ut mig om detta med bloggande, för det har verkligen blivit en kär vana för mig,  det är alltså inte tvångsmässigt om någon undrar, utan mer en sorts regelbunden avstämning i skriftlig form, men jag har inte så mycket tid idag. Istället frågar jag;

Du som bloggar, hur gör du och varför? Styrs du av lust eller vana? Har du bestämda ramar runt ditt bloggande som du har svårt att gå utanför?

Börjar man tänka runt det finns det massa intressanta frågor att ta upp, som t ex; Vad tycker du är den viktigaste ”oskrivna regeln” i blogg-världen? För mig är det nog, förutom det självklara förstås, att inte skriva negativt om och / eller lämna ut personer på olämpligt sätt, att svara på alla kommentarer. Det måste man i min lilla blogg-hörna, allt annat är ohyfsat. Fast man kan missa förstås, och det gör ju alla ibland. Oavsett om du bloggar eller inte, tackar jag för att du läste. Ha det så bra och glöm inte att vara snäll mot dig själv! Och mot bloggare, och alla andra också förstås;)

 

 

15 reaktioner på ”Älskade blogg!

  1. Skriva läsa leva skriver:

    Vad roligt att du fortsätter lyfta det här. 🙂 Jag ler igenkännande under hela läsningen. Det skulle lika gärna ha kunnat varit jag som skrev det här. Kul att se att någon mer tänker som jag. Frågan om varför en bloggar (liksom den om varför en skriver) tycker jag är så rolig att ta del av. 🙂

    Gillad av 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Ja, tydligen bloggar vi under liknande förutsättningar, även om innehållet på våra av naturliga skäl skiljer sig åt en del. Men inte helt;) Jag upptäckte med hjälp av ditt inlägg att det är kul att fundera runt bloggandet, både ens eget och andras. Jag följer inte många alls, men av dem jag läser tar jag ofta del av allt, och tycker det är givande att få en inblick i deras liv. Kul också är att (skriv)bloggarna är så olika, fast ibland väldigt lika. Och så alla ovärderliga tips, och pepp när man behöver det! Underbart!!

      Gillad av 1 person

      • Skriva läsa leva skriver:

        Jag följer mest bok- och skrivbloggar och kan bara hålla med. Både lika och olika. Och det är ju jättekul att det är så. Nu när jag bloggat i över sex år kan jag inte tänka mig ett liv utan bloggen. Det skulle bli fattigt och futtigt. Inte roligt alls. Jag är jätteglad över t.ex. alla bekantskaper jag gjort och allt jag lärt mig om skrivandet tack vare bloggandet. Tror till och med att skrivandet skulle blivit lidande utan bloggen. Att jag kanske inte ens varit så hängiven – eller ens satsat på det .. 🙂

        Gillad av 1 person

      • skuggvinter skriver:

        Jag kan bara hålla med. Har ju inte bloggat så länge som du, men kan inte heller tänka mig att sluta, så som det känns nu. Till motsats från dig skrev jag på mitt manus länge utan att ha någon som helst kontakt med andra skrivande personer, men oj, vad roligt det var när jag äntligen började göra det! Mycket känner man igen sig i, t ex hur tungt och trist det är med refuseringar, i annat kan man få inspiration för att någon tänker helt annorlunda än man själv. Jag tycker det är skönt med bloggen också av det skälet att jag kan titta tillbaka i tiden och se när jag började bli piggare i höstas, och andra saker. Den är även en hjälp att minnas helt enkelt..

        Gillad av 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Ja, men det är ju just det som är så kul – att vi alla är olika, men ändå förenas i blogg-rymden;)

      Gilla

  2. Eva-Lisa skriver:

    Jag känner igen mycket av det du skriver 🙂
    När jag började blogga, så bloggade jag varje dag, men i takt med att tiden begränsats, så har det blivit färre inlägg. Huvudsaken läsarna vet ungefär när inläggen brukar komma, så brukar det funka ändå. Nu för tiden bloggar jag ju bara på tisdagar (och ibland inte ens då om det är mycket att göra).
    Jag kan bara svara för mig själv, men just bilder är inget som gör att jag läser en blogg, det är innehållet som intresserar mig. Dock är det ju roligt att få se bokomslag (när de är färdiga) och sådana saker 🙂

    Gillad av 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Jag tänkte att du skulle känna igen dig, din blogg är ju liksom min ganska regelbunden;) Men viktigt är ju att man kan göra som du skriver; färre inlägg om inte tiden räcker till, så man inte känner sig bunden att följa det man först tänkte. Jag håller med dig; en bild gör inte ett inlägg, men är ganska trevligt, och eftersom jag som sagt är ohejdad vane-människa, blir det i stort sett alltid en, även när jag inte tycker att jag hittar någon som egentligen passar 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Ethel skriver:

    Jag började blogga en gång i tiden för att lägga in korta skönlitterära texter. Vi var rätt många som gjorde likdant (som mest kunde det vara omkring fyrtio personer). Vi hämtade dagliga skrivutmaningar från en bloggsida som heter Skrivpuffen och där jag nu lägger ut dagliga ämnen. Vi läste varandras texter och tyckte till. Gör så fortfarande trots att vi bara är några få kvar. Min första text publicerade jag där 2009 så det är faktiskt 10-årsjubileum!

    Jag funderar på att lägga till en blogg där jag skriver om min skrivprocess. Eftersom jag kommer ut med min debut i maj kanske det kan vara en bra idé?

    Tycker också att man ska svara alla som skriver … om inte direkt så när man har tiden.

    Gillad av 1 person

  4. Louise Baumgärtner skriver:

    Det är så roligt att följa andras skriv – och /eller författarprocesser, och tankar! Och ur marknadsförings-synpunkt är en blogg aldrig någon nackdel heller. I den korta presentationen av mig själv i Skuggvinter har jag adressen till min ursprungliga blogg, den som anges i detta inlägg. Kanske en idé till kommande utgivning för din del, om du tycker att det verkar kul? 😉

    Gilla

  5. Elin Säfström skriver:

    Det går verkligen upp och ned för mig, det där med bloggandet. Har haft extremt låg verksamhet på den fronten de senaste månaderna. Jag försöker alltid vara snäll på min blogg, d.v.s. aldrig hänga ut någon (annat än i undantagsfall offentliga människor som betett sig jävligt illa eller möjligen någon internationell kändis som aldrig kommer att läsa min blogg och som ändå skrattar hela vägen till banken). Min absoluta ambition är också att svara på samtliga kommentarer – blir alltid lika glatt överraskad när någon har läst ett av mina inlägg – men, som du säger, även solen har sina fläckar och det händer att man missar någonting där.

    Jag bloggar aldrig för att jag känner att jag måste, utan för att det bubblar omkring tankar i mig som vill ut någonstans och som inte riktigt passar på Facebook/Instagram.

    Din(a) blogg(ar) är f.ö. en källa till harmoni och vilsamhet för mig. Du förmedlar alltid värme, liksom, vad du än skriver om. Inte så konstigt, kanske, eftersom du även blivit min vän.

    Gillad av 1 person

  6. Louise Baumgärtner skriver:

    Men tack snälla, fina du, vad glad jag blir över dina ord!! Och instämmer i allt:) Och tänker att det är just så med bloggar som både du och jag skriver; vi har utformat dem på det sätt som passar oss. Precis som det ska vara.Ddet är ju verkligen charmen med det hela; att man kan hälsa på i så olika världar!.Vissa bloggar är regelbundna som en klocka (okej, lite överdrivet kanske) och andra styrs av helt andra saker. Nu blev jag t ex glatt överraskad när jag hittade ett inlägg hos dig. Måste dit och kommentera nu, syns hos dig;) Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s