Älskade manus,

IMG_5550

…du behövs i mitt liv! På bilden ser ni min favoritmugg för tillfället, förevigad i skriv-skrubben dit jag smög igår morse innan familjen vaknat, och umgicks med Vårskogen  och karaktärerna i den. Upptäcker att skrivandet återigen börjar bli en vana, och är så lycklig över det!

Och när jag väl skriver är det…fantastiskt? Nja…Om jag ska vara ärlig hittar jag mest problem. Men problem är ju till för att lösas, och när jag sitter framför datorn och formulerar dem, kommer på något nytt och stryker något annat, så händer det sakta men säkert saker på den fronten. Mitt största problem just nu är trovärdigheten. Kommer man verkligen köpa vad hen gör, och att det är hen? Det hjälper inte om man har en fängslande historia och skriver snyggt, om den biten brister. Eller hur? Vad säger ni? Någon åsikt om vad som är det absolut viktigaste i en bra bok?

Hur som helst gör jag mitt bästa, när jag orkar och hinner, för att umgås med en mörkt och hämndlystet sinne. Och tro det eller ej, men det sätter onekligen glans på en annars grå vardag med minstingens ihållande hosta, särskilt nattetid tyvärr, trötthet, tjafs och värkande arm.

Man har faktiskt inte roligare än man gör sig, om man säger så;)