Jag & Skuggis
Blev lite trassel med bilden här, får korrigera senare, tycks ha hängt upp sig tyvärr…
Jag följer några skrivbloggar, med både utgivna och aspirerande författare. Inte så sällan är det någon, eller några av dem som väntar på förlagssvar angående sitt manus. Och jag LIDER med dem! Jag minns det som så hemskt att vänta på det, att jag inte vetat om jag verkligen ska orka gå igenom det igen. Som tur är har jag mitt förlag Visto när stunden är kommen med nuvarande manus Vårskogen. Enligt egen uppgift ger de alltid ut andra boken, och det känns skönt att veta.
Nu håller mina Skuggvintrar på att ta slut, och någon gång har den gamla drömmen dykt upp om att att etablerat förlag skulle ge ut den. Men de ger nästan aldrig ut något som redan är ute på marknaden, var det någon som sa när jag berättade om ide´n en gång.
I går ringde jag ändå upp redaktören på ett av de större förlagen. Jag väntade mig ingenting, jag är van att få ringa om och om igen…De brukar vara ganska svårtillgängliga, förlagsfolket, men trevliga när man väl får kontakt med dem. Men hon svarade efter första signalen.
-Ehh, hej, sa jag. Men sedan fann jag mig och ställde min fråga.
-Det händer, sa hon. Men då får man vara beredd på att vi kanske vill att arbetar om den ytterligare.
-Ehh, jaha, sa jag. Vill du att jag skickar boken?
-Nej, sa hon, det funkar inte så. Skicka den i PDF-format tillsammans med en presentation, så tar vår manusgrupp en titt.
Jag hade verkligen inte väntat mig det svaret, det där övertygande jag hört om att det inte var någon idé, har liksom suttit som fastbränt i mitt huvud.
Jag inser att någon större chans är det säkert inte. Men nu kostar det ju inte ens ett frimärke att försöka. Och betänk detta; Jag behöver inte våndas, i en blandning av ångest och hopp längre, inte bli deprimerad om / när refuseringen kommer för SKUGGVINTER ÄR JU REDAN ANTAGEN!!! Haha! Kan då bara trösta mig genom att gå in på nätet och läsa några recensioner. Och det, mina vänner, är väl inte så dumt?!
Här är det ännu morgon, frost och -2 ute. Alla sover utom jag och minstingen som håller på med pyssel i vardagsrummet. TACK till dig som läste, hoppas att du får en fin helg och ta det lugnt i trafiken om vädret är lurigt.
Vad positivt bemötande, du har onekligen fått mycket ros för skuggis, du behöver ju inte heller våndas över detta. Önskar er en bra helg, hälsa svärfar❤️
Nej, det är just det som är så skönt:) Tack detsamma och jag ska hälsa svärfar!
Vad bra att du tog mod till dig och ringde, och roligt att redaktören sa ja och vill att du skickar in. Men som du säger, det är inte hela världen om de säger nej. Du är ju redan utgiven din lyckost 🙂
Ja, det var kul, och åtminstone för mig, oväntat att de vill titta på det även om jag verkligen inte hyser några förhoppningar. Och visst är jag utgiven men på hybrid-förlag, känns alltid lite fuskigt. Men nu har jag mer och mer börjat luta mig mot all positiv respons jag fått, och tänkt att det är faktiskt vad läsarna tycker som räknas, inte vilket förlag som gett ut den. Trevlig helg!
Det går alltid att försöka, heja dig Louise! 🙌
Men eller hur?! Och så SKÖNT att slippa känna det där förtvivlade hoppet plåga en. Inser nu i efterhand hur plågsamt jag tyckte det var med den där väntan, fast okej, det var något bitterljuvt över det också;) Kul att höra från dig, hoppas att du har det bra! Kram
Jag har nog aldrig känt ett förtvivlat hopp, mer ”när kommer det där nej:et då?” 😄
Bara bra här. Skrivandet vilar lite, tills jag kommit in i nya jobbet.
Kram 🤗
Åh, nytt jobb, så spännande, då förstår jag att skrivandet får vila;) Men…har du verkligen bara tänkt så? När kommer refusen? Realistiskt måste jag ju säga, och starkt att ha orkat skicka in då. Jag är en sådan som lever på hoppet, även om man blir väldigt neråt när svaret kommer sedan. Nästan alltid;) Kram och fortsätt lycka till med det nya!
Ja, det är mycket nytt att lära i en ny bransch (HR och myndighet istället för text och media). Och mitt ”färdiga” manus behöver ändå en rejäl vilopaus 😄
Första manuset jag skickade in, som 20-åring, hade jag självklart höga förhoppningar om. Med åren har verkligheten kommit i kapp, så att säga. Så de senaste inskicken har jag helt ärligt bara väntat på refuserna, men självklart hoppats på mer, ett lektörsutlåtande eller två. Har nått det målet, så nu får jag väl börja hoppas på utgivning 😬
Lycka till du med, med både hälsa och Vårskogen.
Förstår att det är mycket att lära, roligt och driftigt att du vågat dig på nytt jobb! Just det, jag, nu kommer jag ihåg från din blogg att förhoppningarna var höga i början;) Så SKÖNT att veta att så många andra gjort den där lååååånga refuserings-resan…Kram på dig!
Man blir hårdhudad med åren, så att säga 😄 Trevlig helg!
man blir hårdhudad, på både gott och ont tycker jag;) Hoppas du haft en fin helg, snökaos här
Haha, kanske det. För mig har den hårda huden bara gjort gott 😄 Inget snökaos här, men minus 24. Ha en fin vecka 🤗
Det är nog bättre att vara hårdhudad på refuserings-fronten, men det var lite mer spännande innan man blev det😉Fast man föll djupt
Alltså jag väntar nästan ständigt på förlagssvar, och visst är det jobbigt, men jag tycker livet är ASTRÅKIGT när jag inte väntar på svar 😀 (Har ev. blivit en livsstil)
Tycker du är modig som vågar ringa, och håller med om att förlagsfolket är trevliga när man väl får kontakt, mycket mycket trevliga. Blir kul att följa vad som händer om du väljer att skicka in 🙂
Hmm, när jag nu tänker efter tyckte jag också att livet var trist när jag inte väntade på svar. Nu finns ju Skuggis ute på marknaden och då händer det ofta något där, det har väl ersatt den förlags-spänningen inser jag nu när jag läste vad du skrivit. Och du har rätt, det blir nog en livsstil, kanske t o m en beroendeframkallande sådan…Och betyder det att man fortsätter skicka in är det ju bra, det är dem som aldrig ger sig som brukar bli utgivna;)
Va kul att du testar! Jag håller tummar! 🙂
Alltså, jag har inga förhoppningar kan jag säga…men tyckte det var kul att hon sa att jag skulle skicka in. Och det är nästan halva grejen; att skicka in och för en gångs skull inte bry sig;)