Varningsflagg eller ok?

IMG_E4570I morse gick jag upp halv sex för att baka lussebullar. Jag är morgon-människa, så har jag bara fått sova så tycker jag att det är himla mysigt att vara uppe tidigt. Nu blev det inget nybakat innan det var dags att skjutsa barnen till skolan tjugo över sju, då jäste de på plåtarna istället. Men hela familjen ska njuta av dem ikväll, i soffan framför Julkalendern.

Överhuvudtaget njuter jag väldigt mycket just nu. Jag känner mig ofta euforisk, nästan så att jag blir rädd. Ni vet den där känslan; Får det vara så här bra? Eller kommer det hända något förfärligt snart?

Egentligen är det inget särskilt som har hänt…fast hallå, det stämmer ju inte! Jag är mig själv igen, efter all utmattning!! Och antagligen på grund av att jag hängde ovanför stupet länge innan jag föll, så mår jag nu bättre än jag gjort på flera år.

Jag känner mig så PIGG, och full av energi och livslust att det nästan är jobbigt. Jag är fri från yrsel, sus i huvudet och som sagt, jag sover fortfarande varje dag och har inga planer på att sluta med det, men när jag väl är uppe så är jag inte trött. Stor skillnad mot att vara dåsig hela tiden.

Samtidigt undrar jag ju lite; är det verkligen så här bra? Gick det så lätt? (Om någon med erfarenhet av utmattning vill höja en varningsflagga här så går det bra). Jag märker ju att med all energi och lust, så blir jag lätt speedad och vill så mycket. För sån är jag. Min läkare sa att jag verkligen var ett skolboks-exempel på personer som ligger i risk-zonen / blir utmattade.

Samtidigt har jag blivit bättre på att ta hand om mig själv. Återigen; jag sover varje dag, det får ner pulsen. Mediterar nästan utan undantag minst trettio minuter. Och för en rastlös, stressad person är det JÄTTEmycket (anser jag).

Har bara bokat in två julsigneringar, varav jag klarade av en igår, och nästa är i Göteborg, Akademibokhandeln på Järntorget, nästa onsdag. That´s it och det känns skönt.

Jag tränar varje dag på att leva lugnare, och vet att meditationen (där man bl. a föreställer sig ändrade beteenden hos sig själv) verkligen hjälper mig. Hjälper mig att komma ihåg att stanna upp och ANDAS. Och ta in allt runtomkring, som t ex; minstingen, försjunken i målande med midsommarklänning på sig (hennes variant av Lucia-linne:), min trötta man som diskar och lyssnar på vår andra dotter som pratar betyg. De tända ljuset på bordet, och mörkret utanför. Med andra ord de vackraste sakerna i verkligheten; dem man äskar och närheten till dem.IMG_4408! TACK till dig som läste och glöm inte att ta en pepparkaka och vara snäll även mot dig själv!