Skuggis eller inte?

Jag har ju ägnat de sista inläggen åt att berätta lite om min kluvna personlighet; mitt utmattade jag och mitt friska jag, och att de inte direkt är vänner. Nästa helg har jag en bokad signering i Stockholm. Länge trodde jag att jag skulle orka, men nu när det närmar sig har jag börjat undra om jag verkligen gör det? Den friska säger ”Yes! Hurra! Signering!” och vill kavla upp ärmarna och boka biljett, packa böcker och träffa min bror med familj. Samt en författarkollega som börjar kännas som en vän;) Den utmattade delen av mig säger ”STOPP! Det här är din chans att visa, verkligen VISA att du har förändrats! Du inser dina begränsningar, att du inte orkar som förut…

-Okej, svarar den friska, uppe i sin planering, visst kan jag visa det, säj bara vart? På tåget? I stan? (Hinner jag shoppa efter signeringen)? Jag kan sova extra länge, säger hon sedan (efter att jag gosat med mina brorsdöttrar, tänker hon, så somnar jag nog gott). Och så där håller vi på. Eftersom jag inte kan stoppa mig själv mejlade jag Akademibokhandeln i Stockholm med ett beklagande; Tyvärr är jag sjukskriven. Ska vi ställa in direkt (det förstår jag i så fall) eller vill du avvakta till nästa vecka? 

Inget svar.

Sedan ringde jag min bror för att tala om hur mycket jag skulle vara borta när jag väl kom dit och att de skulle få vara barnvakt åt minstingen och var de medvetna om det (och kanske något mer barn) och går det verkligen bra?

-Ni har det tungt som det är med småbarnslivet, sa jag med tung röst.

-Det går bra, sa min käre bror. Ni är så välkomna!

Och så var jag hos psykologen idag. -Jag har nästan bestämt mig för att ställa in Stockholm, sa jag. Det är jättetråkigt, men…Jag väntade mig beröm, en klapp på axeln åtminstone. Något i stil med ; Jag hör att du börjat lyssna på dig själv och det är hoppfullt! Men vet ni vad hon sa? Hon sa;

-Visst är det klokt att du reflekterar över din situation. Men…vore det inte tråkigt att missa en signering i Stockholm?

Ajaj! Jo, det tycker jag också. Jag VILL så gärna! Det är det som är kruxet här. Men ändå; flera intensiva dagar där, kommer det ge mig energi, eller ta för mycket? Något klokare kommer det inte från mig idag, jag måste akut till tvättstugan och hänga gympakläder och strumpor o s v. KRAM på er allihop och TACK för att ni läste!skuggvinter[4685]

 

12 reaktioner på ”Skuggis eller inte?

  1. Eva skriver:

    Har lärt mig att det är värst innan man kommer iväg,när man tvekar. Efteråt brukar man vara jättetrött men ändå fylld av glädje och energi. Ibland kan ett miljöombyte göra underverk. Kram

    Liked by 1 person

  2. Skriva läsa leva skriver:

    Det låter ju som att det kan ge lite positiv energi också, även om det förmodligen (säkerligen?!) kan behövas återhämtning efteråt.
    Jag har saker inplanerade (tack och lov inga resor) som jag nojar mig för att de ska vara för ansträngande samtidigt som jag verkligen ser fram emot dem. Nu har jag turen att kunna påverka kalendern och se till att det blir vila efter dem. Inte alla som har den turen. Hoppas du hittar ett svar på hur du ska göra och kan känna dig nöjd med det. 🙂

    Liked by 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Tack! Jag har bestämt mig för att åka, och som tur är tycker jag ju att det är genuint roligt att signera. Så jag tror på den positiva energi du skriver om, och återhämtning efteråt. Ursäkta sent svar!!

      Gilla

  3. Elin Säfström skriver:

    Javisst börjar det kännas som vänskap – så himla underbart! Nu har du ju sagt att du faktiskt kommer att åka, men jag förstår självklart om du backar i sista sekund. Tänker dock att det – förutom själva signeringen – kan innebära lite vila. En aning i alla fall.

    Liked by 1 person

  4. lakandeliv skriver:

    Verkligen igenkänning i den där kluvenheten. Hur vet man var gränserna går innan man trätt över dem? Och när kan det vara bra att våga prova? Till slut hitta man väl i det, förhoppningsvis… 🙂

    Liked by 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Det är verkligen svårt att veta vart gränserna går, och jag gissar att det rör på sig hela tiden också, är olika från dag till dag. Så det är nog verkligen träning i att känna in sig själv som borde vara prio ett. Typ hela tiden;)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s