Signering i stan och lugnet på landet

IMG_4126_Moment (2)-Tänk att få träffa en RIKTIG författare! sa den lilla tanten och tittade belåtet upp på mig.

-Tja, sa jag, inte för att jag känner mig så riktig, men…

-Det är klart att du är riktig, sa hon. Du står ju här!

Och det kunde jag faktiskt inte förneka. För igår var det dags att byta mitt utmattade jag mot författar-jaget. De två delarna av mig kommer inte så bra överens just nu men det gällde ju bara en dag. Jag hade nämligen bestämt signering med Akademibokhandeln i Nordstan, och eftersom det är Sveriges nästa största bokhandel, och jag dessutom hade avbokat med dem en gång tidigare, ville jag ogärna göra det igen.

Och väl på plats var det förstås stort och kul! God lunch först (vegetarisk lasagne) och den söta bakelse ni ser på bilden nedan till dessert. Till råga på allt snöade det ute igår, precis sådan göteborgsk snö, som det är på omslaget till Skuggvinter; den som är vacker och lovande i luften men smälter direkt på marken. Det passade bra och jag pratade, sålde böcker och njöt i tre timmar. Men sedan var jag helt slut.

På hemvägen satt jag och stirrade ut i bussmörkret och kände mig både full av känslor och helt tom. Det enda som verkligen är viktigt, tänkte jag, det är att jag har min familj! Och jag kände, som jag gör nuförtiden när jag varit i en större stad, att jag älskar det men att jag nog passar bättre på landet nu. Där allt är lugnare. Jag kom hem, beredd att ta mina älsklingar i famnen och sedan dricka ett glas rött.

-Har du choklad kvar? sa en av mina älsklingar genast, samtidigt som han försökte slingra sig ur kramen.

-Titta på mig, sa minstingen. Jag har varit mördare hela dagen!

Jag log mot min likbleka dotter och frågade min make, som stod med dammsugaren i högsta hugg, om allt gått bra.

-Ja, sa han. Men, tillade han efter en sekund, Julia gick till affären för ett tag sedan och hon har inte kommit tillbaka.

-Va? sa jag.

– Hon hade mitt kontokort med sig. Och så hade hon sminkat sig precis innan. Men det var nog bara för appen.

-Vilkan app? sa jag medan mitt stresskänsliga hjärta började bulta i bröstet. Jag öppnade den ytterdörr jag nyss stängt och spanade ut i det svarta. Två gastar gick förbi och log illavarslande.

Som tur var ringde hon en kvart senare, från kompisens mobil. Ute på bus eller godis, meddelade hon. Jag svepte det röda snabbt. Det lugnade.

TACK till dig som läste och ha en riktigt fin söndag, eller start på veckan beroende på när du läser detta 🙂

IMG_4127_Moment (2)

 

 

 

8 reaktioner på ”Signering i stan och lugnet på landet

    • skuggvinter skriver:

      Verkligen skönt 🙂 Jag har full förståelse för om man tycker signeringar är läskigt. Själv har jag inte svårt att synas och prata, och dessutom är det som om jag kliver in i en särskild roll när jag signerar. Sedan har jag haft turen att det gått bra, men det är nog inte bara tur utan även på att jag alltid bjuder på choklad, har STOR skylt med fina recensioner, nedsatt signeringspris och så ja…det pratiga då;) Och personligen tycker jag små butiker är mer scary, två kunder på trettio minuter och ingen intresserad kanske…I en större händer det mer, mer folk vilket gör att man själv också smälter ini mängden på något vis. Sedan har man hört lite trista historier på plats med, kända författare som bara sålt två böcker o s v. Det brukar jag tänka på om det går lite sämre, så blir jag inte stressad. Det näst viktigaste är att sälja, det viktigaste är att synas med boken.

      Gilla

      • Annika skriver:

        Choklad! Ska spara det tipset om signering någonsin blir aktuellt (choklad är för övrigt lösningen på det mesta:-).
        Stor igenkänning på reaktionerna när en börjar leva lite igen. För mig har det jämnat ut sig, nu efter ett par år. Gäller bara att hitta nya rutiner när de gamla inte funkar längre.

        Liked by 1 person

  1. Skriva läsa leva skriver:

    Vad fint att höra att du vågade prova en signering. Små steg och återhämtning emellan så går det vägen. En halloweenrysare att barn är på vift som en gärna vill slippa. Välbehövlig avkoppling efter en sådan dag. 🙂

    Liked by 1 person

    • skuggvinter skriver:

      Jag kunde inte med att ställa in igen, helt enkelt. Men det var ju roligt när jag väl var där och gjorde gott med ett ”bryt” i utmattnings-vardagen. Jag fixade det faktiskt! Barn på vift i mörka kvällen, ja…Jag var LÄTTAD när hon ringde. (Ursäkta sent svar).

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s