Kärlek

IMG_3711Just nu gör det bara ont, i själen. Inget att göra åt det, tyvärr och sömnbrist och två besök på jourcentralen de sista dagarna har inte gjort det bättre. Ingen fara på taket här, (svinkoppor som krävde antibiotika) men som med allt jobbigt tar det naturligtvis på den lilla energi jag har.

Likadant med hur jag mår. Men det får vara som det är, till det är på ett annat sätt. Det tycks ha öppnats en slags fördämd damm inuti mig, för det väller upp så mycket känslor. Och jag tänker inte försöka mig på några förskönande omskrivningar här utan det känns bara hemskt, och att jag inte orkar med det. Och barnen märker naturligtvis av det. Fyrabarns-mamma och utmattad? Förmodligen inte det mest optimala, men som det står på knappen jag hittade i dotterns jeansficka häromdagen:

All kärlek är bra kärlek. Och jag har mycket kärlek i mitt liv. Faktum är att jag ofta rörs av, inte bara omtanke från mina närmaste, utan också från andra. Arbetare på fabriken där jag jobbar som kommer fram och pratar och talar om att jag varit saknad. Chefen som varit så gullig och behjälplig. Eller som här på bloggen; de fina kommentarer (som jag varit så seg med att svara på). Men det betyder så mycket! Att få råd från andra som varit i samma situation. Eller som inte varit det, men som visar medkänsla och försöker muntra upp. TACK! Faktum är att jag gråter för ganska mycket just nu. I mina värsta stunder räcker det med en långsam låt på radion så är jag igång.  Igår var jag och äldste sonen ute i skogen när dottern ringde.

– Jag har tappat mitt busskort, sa hon, och sedan: Är du arg?

-Varför tror alla att jag ska bli arg hela tiden? sa jag med darrig röst som gick upp i falsett.

-Okej, bra, hejdå, sa min dotter och lade på.

-Är jag så bedrövlig? frågade jag, rakt ut i skogen. Opedagogiskt, men jag kunde inte låta bli. Då kommer det från ryggen där framme, från min äldste, som på tonårspojkars vis går snabbare än sin mamma och inte direkt strösslar med orden.

-Nej, du är världens bästa mamma.

Och då kom tårarna. Alla löv och tallar och stigen blev suddiga, men det gula på träden…det lyste som guld i skogen.

-Tack, snörvlade jag.  Menar du verkligen det? Och sedan kunde jag, på mitt ironiska sätt, inte låta bli att tillägga; Jag vet att du inte har så många att välja på, men…

Då log han. På tonårspojkars sträva sätt och mitt hjärta svällde. Kärlek är bra, och ger energi. Så håll dom du älskar nära. Tack till dig som läste och ta hand om dig!