Ny dag…

…och nya möjligheter! Jag ska göra mitt bästa för att låta entusiastisk här. Vaknade 04.40 imorse, så jag är inte direkt på topp. Men om man ska se krasst på det, brukar jag aldrig vara det nuförtiden. Ändå händer det något stort imorgon som visar att jag förhoppningsvis är på väg ditåt. Jag ska nämligen, efter fyra månaders sjukskrivning börja jobba igen. Deltid, vilket med min ursprungliga deltid är en riktigt snäll variant på 2 1/2 timmes pass, 3 dagar i veckan. Ni som följt mig ett tag vet att jag valt att arbeta mindre för att hinna med familj och skrivande, varav det sistnämnda även inneburit marknadsföring av Skuggvinter det sista året. Så att säga att jag jobbat lite är fel, jag har två jobb på halvtid, och en stor familj.  Är alltså tacksam för att det inte är så många timmar det handlar om när jag nu börjar som lokalvårdare igen. När man behövt ligga i sängen flera timmar ibland för att orka gå upp och tvätta håret kan det sannerligen behövas en mjukstart. Samt, kanske en GPS på städvagnen.

– Vad gör du? sa min chef igår när vi gjorde en rehabiliteringsplan.

– Jag ritar en karta över min arbetsplats, sa jag. Och försöker fundera över hur lång tid varje våning tar.

– Jaha. Men jag har din arbetsbeskrivning nedskriven här, sa hon.

– Jag ser det. Men jag orkar inte med så mycket text, sa jag.

Illa, illa. Men kanske ändå inte, för vi lyckades pussla ihop det bra, hon och jag. Och jag kan faktiskt läsa fortfarande, När det kommer till bra böcker! Evighetslånga beskrivningar av toalettstädning, där tar det dock stopp. Dessutom behärskar jag det fortfarande. (Hoppas jag;)  Annars får jag försöka göra som vår nye lille kanin Hampus på bilden; blicka mot ljusare vidder, och hoppas på det bästa.

Och manusblocket jag brukade ha med mig? Det slinker nog ner i väskan, även om jag förmodligen inte skriver i det imorgon. Allra största TACK till dig som läste, nu blir det snart förmiddagsvila här 🙂

 

 

IMG_3749