Knappast glammigt, men…

Skrev ett inlägg här idag (”Att våga tro”) om när jag mötte Emelie Schepp nyss på bokmässan, men märkte att det mest blev en upprepning av dels inlägget ”Tro på dig själv” på min gamla blogg www.mittmanus.se (man får scrolla lite för att hitta det) och mitt första skrivna på denna sida, med rubriken ”Fuskförfattarna”. Men för dig som vill läsa mer om just att tro på sig själv, särskilt när det kommer till (författar)drömmar, läs gärna ändå;) Emelie Schepps berättelse tål som sagt att upprepas. Och här blir det bara superkort, och inte alls glammigt. Bara jag som ska gå och dra något gammalt över mig. Ja, bättre än så är det inte tyvärr…Jag kämpar fortfarande med min trista utmattning och får glädja mig åt att jag hållit mig uppe så här länge (i skrivande stund är klockan halv elva på förmiddagen). Många morgnar då jag lämnat barnen i skolan har jag hoppat i säng direkt efter.

Annat jag är glad över;  Att hösten är så himla vacker! (Bilden är tagen på en av mina promenader). Att jag ska se min dotter uppträda i en teaterföreställning ikväll! Stort och spännande. Samt att jag redan verkat ha fått en följare. TACK vem du än är! Om du vill bli uppdaterad när det händer något här, ska det finnas en följa – knapp längst ner (hoppas jag). Jag, som är väldigt oteknisk men tacksam för att du tog dig tid att läsa 🙂IMG_3817