Jag & Skuggis

Blev lite trassel med bilden här, får korrigera senare, tycks ha hängt upp sig tyvärr…

Jag följer några skrivbloggar, med både utgivna och aspirerande författare. Inte så sällan är det någon, eller några av dem som väntar på förlagssvar angående sitt manus. Och jag LIDER med dem! Jag minns det som så hemskt att vänta på det, att jag inte vetat om jag verkligen ska orka gå igenom det igen. Som tur är har jag mitt förlag Visto när stunden är kommen med nuvarande manus Vårskogen. Enligt egen uppgift ger de alltid ut andra boken, och det känns skönt att veta.

Nu håller mina Skuggvintrar på att ta slut, och någon gång har den gamla drömmen dykt upp om att att etablerat förlag skulle ge ut den. Men de ger nästan aldrig ut något som redan är ute på marknaden, var det någon som sa när jag berättade om ide´n en gång.

I går ringde jag ändå upp redaktören på ett av de större förlagen. Jag väntade mig ingenting, jag är van att få ringa om och om igen…De brukar vara ganska svårtillgängliga, förlagsfolket, men trevliga när man väl får kontakt med dem. Men hon svarade efter första signalen.

-Ehh, hej, sa jag. Men sedan fann jag mig och ställde min fråga.

-Det händer, sa hon. Men då får man vara beredd på att vi kanske vill att arbetar om den ytterligare.

-Ehh, jaha, sa jag. Vill du att jag skickar boken?

-Nej, sa hon, det funkar inte så. Skicka den i PDF-format tillsammans med en presentation, så tar vår manusgrupp en titt.

Jag hade verkligen inte väntat mig det svaret, det där övertygande jag hört om att det inte var någon idé, har liksom suttit som fastbränt i mitt huvud.

Jag inser att någon större chans är det säkert inte. Men nu kostar det ju inte ens ett frimärke att försöka. Och betänk detta; Jag behöver inte våndas, i en blandning av ångest och hopp längre, inte bli deprimerad om / när refuseringen kommer för SKUGGVINTER ÄR JU REDAN ANTAGEN!!! Haha! Kan då bara trösta mig genom att gå in på nätet och läsa några recensioner. Och det, mina vänner, är väl inte så dumt?!

Här är det ännu morgon, frost och -2 ute. Alla sover utom jag och minstingen som håller på med pyssel i vardagsrummet. TACK till dig som läste, hoppas att du får en fin helg och ta det lugnt i trafiken om vädret är lurigt.

Räknar välsignelser

Ibland tycker jag om dessa visdoms-ord och ibland avskyr jag dem. Men sant är det faktisktIMG_4580

Jäklar, vilken huvudvärk jag har idag! Det är väl vädret…Igår snöade det så mycket att allt blev vitt, idag har det regnat bort. Visst undrar man ibland över meningen med saker som händer? Eller inte händer.

Min svårt sjuke svärfar var hos oss över helgerna, och i övermorgon kommer han tillbaka igen. Han ska stanna några veckor. Vi gläder oss åt besöket, samtidigt som det naturligtvis blir tungt. Och även om jag vet att det kommer ta på den lilla energi jag har så är det värt det. Han vet att vi älskar honom, och det är därför han vill vara hos oss nu. Och jag, som ofta tycker att vi bråkar för mycket, blir glad över att det är hit han vill. (Vi kanske inte är fullt så stökiga och jobbiga som jag tycker)?

Vi tenderar ju att lägga märke till det vi tänker mest på. Ni vet, är glaset halvfullt eller halvtomt…Jag försöker så ofta det går att räkna mina välsignelser. Som just nu är bl. a; att svärfar orkar komma. Att min utmattning i stort sett är mycket bättre än förut. Även om jag är tröttare igen, har jag i alla fall ingen yrsel längre, eller ett ständigt ljud av susande skog i huvudet. Jag är glad över att jag kan skriva lite igen, på mitt manus Vårskogen. Och över att jag orkar jobba, är uppe i 75% (av min deltid).

Fast armen protesterar. Nåväl, då är jag väl glad över att jag har en bra läkare då. Jag har faktiskt fått väldigt bra hjälp överhuvudtaget. Och jag lär mig, dag för dag, att stressa mindre. Lite upp och ner går det, men nu på eftermiddagen har jag tittat på (en halv) film med minstingen, sådant kunde jag inte unna mig innan om det inte var fredag kväll.

Jag är glad över att vi i familjen är friska och nåja, hyfsat glada. Jag har två tonåringar i huset, det svänger en del då, men det ska det ju göra. För att knyta ihop detta inlägg; jag gör mitt bästa för att tänka på det jag är tacksam för, men ibland känns det ändå förbaskat tungt, OCH REGN OCH MÖRKER HJÄLPER INTE DIREKT TILL HELLER! Avslutar med det dystra konstaterandet, samt ett varmt TACK till dig som orkade läsa. Ett aningens gladare inlägg hittar du på http://www.mittmanus.se  Av någon outgrundlig anledning har jag nämligen två bloggar.

Skuggvinter recenserad!

skMåndag morgon, tio över åtta, huset är tyst, kaffebryggaren laddad och jag ska börja skriva på Vårskogen. Känns magiskt! Det gjorde det även när jag hittade denna recension av Skuggvinter på Adlibris. Det är bloggen Boktokig som tyckt till, 29 dec -18.

Det är hemskt. Det är spännande. Louise Baumgärtner skriver insiktsfullt om destruktiva förhållanden och våldsamma män. Jisses så läskigt det är. 

Skuggvinter är en bra debutroman som gör mig mörkrädd. Sådant här är mycket mer skrämmande än övernaturliga saker.

Och jag kan bara säga TACK! En sådan recension, och givetvis också när andra, vem som helst tycker till, betyder SÅ MYCKET! Och som vanligt, när jag får höra/läsa något bra om Skuggis, går mina tacksamma tankar till Helena, som bloggar på Skriva Läsa Leva och som testläste och kom med otroligt bra och välbehövlig kritik!

Tack till dig som läste detta! Hoppas att du får en bra vecka, och om du skriver; en bra vecka även på det viset. Och du som gör det, vad skriver du på? Ett manus? En idé? Vissa av er vet jag ju vad ni pysslar med, men det är alltid spännande och inspirerande att få del av skapar-processen, vart den än befinner sig;)

Och ps, jag bloggar även på http://www.mittmanus.se

Gilla läget

Sedan i somras har jag en ny hobby, och det är att sova. Knappt en dag har passerat utan att jag sovit en eller två pass, och det håller i sig. Igår var jag hos en livsstils-terapeut (eller finns det sådana? kanske sa hon arbets-terapeut)? Hur som helst ska jag få hjälp att styra upp mitt vardags-liv så att jag inte går in i väggen igen. (Är jag ens ute ur den)?

Väldigt flummigt känns det med utmattnings-syndrom tycker jag, vagt och konturlöst utan tydliga regler att hålla sig till. Och meningen med besöket igår var ju förresten att skapa sig nya vanor och regler, så att man orkar med sitt liv.

-Fullt förståeligt att du blivit utmattad, sa livsstils/arbets-terapeuten. Både med tanke på hur din livssituation ser ut och din personlighet.

-Jaså, sa jag och kände hur tårarna strömmade till. Ingen kan beskylla mig för att någonsin ha varit känslokall eller likgiltig inför speciellt mycket, och en utmattning och mensrubbningar har knappast gjort det hela bättre. Jag sträckte mig efter näsdukarna på hennes bord, och såg då att det var samma typ av paket som min svårt sjuke svärfar bar runt på hela julen hos oss. Då började jag gråta så mycket att jag inte ens kunde tala om att det var för hans skull jag grät.

-Såja, vi ska nog få ordning på det här med, sa hon i tröstande ton.  Och det önskar jag med. Gud, vad jag önskar det. I stort har jag hopp. På de flesta fronter, i alla fall.

Fick hur som helst i uppgift att skriva ner mina dagar, till nästa gång. Och denna har sett ut såhär:

05.50: Går upp, sätter på kaffe, sminkar mig, kokar gröt och väcker barn. Tjat, smörgåsar, packa gympakläder, mer tjat, tandborstning och leta efter tjocka handskar. Kommer ut till mörker och ett tunt lager snö på marken.

07.30 Lämnar minstingen, och kör sedan minste sonen till sin skola, de stora tar bussen. (Dock inte idag, vi har haft magsjuka hemma, så de är hemma).

08.00: På jobbet. Städar tre lunchrum på olika våningar (fortfarande sjukskriven till viss del) och kort rast med ostmacka och kaffe.

11.20 Hemma. Gör köttbullar (fast på vegan-färs, jag och dottern är vegetarianer) samt potatismos, och grönsallad.

12.45 Säng, ljuva säng!! Sover / vilar en timme

14.00 Åker och hämtar yngste sonen på hans skola, och sedan minstingen på fritids.

15.00 Hemma. Går ut till kaninerna, släpper ut Isa och Hampus i hagen medan jag städar deras bur. Det är sann mindfulness för mig:)

15.40 Brygger kaffe och äter smörgås, sätter på en tvätt, och tjatar på minstingen att hon ska städa i vardagsrummet. Med lite övertalning och löfte om hjälp går det. Minstingen anser ofta att vardagsrummet är hennes stora pysselrum. Vi gör riktigt fint och efteråt tänder vi ljus eftersom jag äntligen kom ihåg att köpa sådana.

16.30 Skriver detta blogginlägg…och nu har min influensa-sjuke man kommit upp, vilket betyder att…jag måste sova igen, är så hängig. Bara att gilla läget. MEN glädjande är dock att jag inte åker på alla familjens infektioner längre vilket jag gjorde förut. Det är nog ett bra tecken.

Allra största tack till dig som läste, och sköt om dig! Jag bloggar även på http://www.mittmanus.seIMG_4044

Annika, denna bild är till dig! Hampus i hagen i oktober.

Tar det lugnt

Efter en utmattning är målet inte att komma tillbaka till det liv man hade innan, för det var ju det som ledde till att man blev sjuk. Min psykolog påminner mig om det och det är bra.

Jag anade att jag skulle bli sämre igen under juldagarna, att det trots besök av dem jag älskar också, (eller just därför) skulle ta på krafterna och jag hade rätt. Ändå är det naturligtvis nedslående att vara himla trött igen. Men jag slipper yrseln, och ljudet av susande skog i huvudet, och det är jag tacksam för. Jag är tacksam för otroligt mycket faktiskt, även om jag inte orkar skriva om det idag. Planerna för dagen är istället att ta det så lugnt som möjligt. Eftersom jag, och minstingen är morgonpigga, har hon och jag redan hunnit med en del. Vi har varit ute och gått och passat på att åka linbana på skolgården (hon) och jag har skrivit en sida i Vårskogen!

Men om drygt en timme, då min man går upp, väntar sängen på mig,  Då får han ta över. Innan dess ska jag göra en sak som ger mig både avkoppling och glädje: Gå ut i trädgården och släppa ut kaninerna i hagen medan jag städar deras bur. Att se dem skutta runt och undersöka allt, ja de har inga problem med mindfulness och de överför det till mig;)  Hoppas att du har en fin start på året, och varmt tack för att du läste! Jag bloggar även på http://www.mittmanus.se, där kan man se vilken bok jag är helt uppe i just nu;)

Isa, ett halvår gammal. Köpte henne på vinst och förlust i en djuraffär som sällskap till vår Hampus, och hem kommer en helt tam kanin-flicka!IMG_4690

Olika stigar

IMG_E4846I förrgår drog jag och min syster ut alla barnen på skogspromenad. De stora protesterade inte, de tycker om det, men de mindre gnällde. Men det struntade vi i. Vare sig det är vardag eller ledighet mår alla bäst av variation. Det är inte förbjudet med skärmar här i huset, gudarna ska veta att jag ofta tycker att det blir för mycket av den varan, men det ska inte bara bli skärm. Och det har det verkligen inte varit nu i juldagarna. Vi har ätit gott, både borta och hemma, träffat närmaste släkten, varit på mellandags-rea. Jag tycker att vi har fantastiskt rika dagar, och jag räknar mina välsignelser, men här finns också sorg.

Vi har svärfar hos oss, kanske för sista gången. Han är svårt sjuk. Vissa stunder märks det inte, och i andra är det tydligt. Hans behandling skulle påbörjats igår, men han ville så gärna komma till oss och läkarna gav honom lov. Nu börjar jag gråta.

Min syster bor i Italien, men är just nu här med man och sjuårige son. Det är madrasser och kuddar och täcken högt och lågt hos oss, och någonstans mitt i det springer jag runt och försöker ta vara på allt, och mig själv samtidigt. Jag vet inte om jag lyckas något vidare men jag gör mitt bästa. Det roligaste var kriget med min systerson häromdagen. Och jag brydde mig inte ett dugg om att mina barn sa att jag var liiiite pinsam, för jag hade äntligen hans fulla uppmärksamhet och vi skrattade så mycket. Och jag dog minst nio gånger, och då skrattade han ännu mer.

Jag vet att vi här hemma försöker fånga stunderna, alla på sina egna sätt. Och barnen har naturligtvis olika sätt att ta in att farfar är sjuk. Häromdagen hade han, (av misstag får vi hoppas, han har dålig syn och trodde nog att det var skräp;) slängt flera av ena dotterns julklappar i papperskorgen, när han fick sova i hennes rum över natten. Att hon inte blev arg utan snällt plockade upp dem och bara sa det i smyg till oss, säger en del om hennes kärlek till honom.

Jag hade tänkt väva ihop något filosofiskt här om att vi alltid har vår egen stig att gå på, trots att vi alla befinner oss på livets väg tillsammans, men märker att jag inte får till orden längre. Jag ska gå ut i huset istället, se vad alla gör och ta vara på dem jag hittar. Det är sann rikedom att få ha dem man älskar runt sig. Det är det viktigaste att komma ihåg när man är lediga tillsammans. Kram på er!

 

 

Julefrid!

Detta år har bjudit på både motgångar och medgångar, men idag är allt precis som det ska vara dan före dan! Både gran och svärfar är på plats. I köket bakas det just nu pepparkakor, de är  brända och smakar hemskt enligt minstingen. Huset är halvstädat, men det är ju inte läggdags än 😉 Kylskåpet är proppfullt och snart kommer någon börja smygäta lite ur Aladdin-asken. Klapparna är inslagna och ute är det några få minus, men bara lite, lite vitt här och var, tyvärr. Men jul blir det ändå som alla vet;) Så jag önskar er just det: EN RIKTIGT GOD JUL! Njut, ät gott och var snäll både mot dig själv och andra så finns det en stor chans att den där berömda julfriden infinner sig hos var och en…IMG_4680