Under sker hela tiden…

…Det gäller bara att se dem. Det vore en lögn att säga att vi har det lätt hos oss just nu. Men samtidigt;

En fruktkaka, gjord på eget recept och initiativ, av ett av barnen!

Och äntligen ett lagat tak på en av kaninburarna, vilket är makens och äldste sonens verk. Det orkar jag dock inte fota, istället ligger jag redan i sängen, med sällskap av en av döttrarna. Innan kollade vi på serie, men nu är hon upptagen av sitt, och jag av mitt. 💕Ändå samhörighet.

Jag är ledsen för mycket just nu, men också tacksam för minst lika många saker. Och glädje kan man, som sagt hitta överallt. Ibland är det väldigt synligt och uppenbart, som det här:

Nyss varit på bibblan😊

Andra gånger får man leta djupt inuti för att hitta ljuset.

Kanske gömmer det sig i en tanke, eller en insikt. Eller, möjligtvis, i en Buddha av plast 😉

Nu har dottern gått, och istället kom en trött make. Ensamhet kan jag inte klaga på i tider som denna. Och vilken välsignelse är inte det?!

Tack för att du läste, KRAM❤️

Oaser & Vår Nivå

– Kan du se dig själv arbeta hos oss om fem år också? frågade VD:n mig på medarbetar-samtalet.

– Javisst, sa jag. Faktum är att jag har tänkt att även om jag skrev en bestseller, eller vann mycket pengar, skulle jag fortfarande behöva komma hemifrån. Till min oas, lade jag till. Där skrattade vi båda två.

Min oas är nämligen fabriken där jag arbetar tre dagar i veckan som lokalvårdare. Det låter kanske inte så lyxigt, men jag trivs så bra där🪴Jag har yogamatta i mitt städrum, och växter i fönstret. Där intas även lunch med läsning av aktuell bok, och fika☕️

Och på min städvagn finns förstås alltid ett anteckningsblock, för idéer till mitt manus. Oj, glömde jag att skriva att jag jobbar? Det går liksom av sig självt. Kroppen arbetar, medan huvudet är fritt. Och jag ifred💪😉Jag gillar mitt jobb, helt enkelt. Och jag är väldigt uppskattad där, fick jag veta. Min arbetsgivare hade inget negativt att säga om mig, och inte jag om dem🥰Vi hade helt enkelt ett trevligt samtal. Så tacksam över att mitt arbetsliv är så smidigt. Särskilt eftersom resten av mitt liv inte är det…Ni som läser denna blogg vet ju det, trots att det finns mycket jag inte kan skriva om.

Är också så glad över att jag nyss läst mitt (halva) manus, och gillat!

Det är faktiskt så att jag tycker om väldigt mycket i mitt liv. Fast det krånglar och åbäkar sig…Så har livet, med alla berg- och dalbanor, lärt mig att se vad som är viktigt på riktigt. Uppskatta de små stunderna, de som egentligen är stora.

Som t ex på sportlovet:

Ingen flashiga resa till fjällen, eller så (fast det är ju i sanningens namn ändå inte något att sträva efter nu). Inte eller skridskoåkning, eller långa, hälsosamma promenader. Men i vår familj så hände detta stora under dag sex på sportlovet;

Jag kom in i vardagsrummet och ALLA ÖVRIGA FEM FAMILJEMEDLEMMAR satt i soffan, UTAN ATT BRÅKA. Och tittade på Mello. Och proppade i sig chips . Utan att bråka.

Och jag bara;

– Men OJ! Men…är ni här allihop? Ja, det var ju…så trevligt! Sen sprang jag snabbt som en iller och hämtade mobilen för att föreviga det hela🥰🥂

Det är vår nivå för tillfället, det. En dos lycka och harmoni i soffan, en lördagskväll, på lovet. Mysigare än så blir det inte😉

Kram på er, och tack för att ni läste.

Detta spretiga inlägg från ett spretigt liv❤️

Hipp, hipp hurra!

För jag har ett (halvt) manus som jag gillar!

Men det var inte därför vi åt tårta igår, utan det var för att det fylldes år i familjen.

Idag gick vi varm choklad-promenad, minstingen och jag.

Och sen gick jag en promenad med äldsta dottern. Vi pratade om framtidsdrömmar. Och jag sa att det viktiga med drömmar är inte om de verkar nåbara just när man drömmer om dem, eller inte. Utan att man tillåter sig att ha dem. Och strävar ditåt, om det är något man verkligen vill uppnå. Trots allt, sa jag, är det viktigt att påminna sig om att det är inga aliens som öppnar restaurang, eller blir arkitekter, eller vad man nu vill bli. Man kanske vill bli författare, tillade jag, inte utan belåtenhet.

– Va? sa dottern, som kom efter. Vadå aliens som blir författare? Vad pratar du om?

Och med det sagt, mina vänner, avslutar jag detta inlägg. Godnatt😁✨Tack för att du läste!

Ikväll kanske jag…

…firar med ett glas vin🥂

För efter två veckors paus från manuset läste jag häromkvällen igenom början av det efter ändringar, (mest flyttade kapitel), och blev så nöjd! Så idag sätter jag in resterande kapitel, och gör en genomläsning av Vårmörker i sin helhet. (Observera att jag inte har ett helt manus, mer ett halvt).

Och jag tror jag kommer gilla☺️

Sedan fick jag nyss denna recension från Systrarna Boktokiga, som finns både på Insta, och har en blogg. Har även nyss startat upp på Youtube, har jag för mig.

Blev naturligtvis jättelycklig🙏⭐️

Ute yr snön, och jag är på väg till mitt manus. KRAM på er❤️

Alla hjärtans dag

…Och jag skulle vilja säga; Glöm inte av den viktigaste personen i ditt liv. Den som gör att du överhuvudtaget är förmögen att bry dig om och älska andra❤️En som hänger med dig jämt, den enda du inte kan överge. En människa som, i mångt och mycket, formar både din inre och din yttre värld. Nämligen DU✨

Hej, här är jag❤️Alltid hos dig, liksom🤗

Trots att det borde vara självklart, tror jag att vi ofta inte inser hur viktigt det är att vårda vår relation med oss själva.

Eller så tror vi att det räcker med att göra det i förbifarten, eller till helgen, eller nästa vecka. Men det borde vara lite lättare kan man tycka, man är ju liksom alltid i närheten😉Förstår DU vad jag menar?! Kanske är du en av dem som är bra på det. Strålande, säger jag då, fortsätt med det☺️💖Men om du är som jag, lagom slarvig och glömsk på den fronten, kan en dag som denna vara en bra påminnelse om att bry dig extra om dig själv.

För trots allt är hjärtat som bultar i ditt bröst och gör det möjligt för dig att leva just nu och just här DITT❤️🥰

Kram på alla ❤️🧡💙💚💛💜dag

En ledig dag…

…och en bra sådan! Då jag varit ute och gått, tagit hand om kaninerna och skapat ordning hemma. Tvättat, plockat och dammsugit. Och sovit mitt på dagen, min vana trogen, ovanligt djupt och länge.

Ikväll blir det fortsatt läsning, Kristina Ohlsson skriver väldigt medryckande

Så här såg det förresten ut i soffan i eftermiddags

Min yngsta älskar Kamratposten, och det är så roligt för det gjorde jag också i hennes ålder💓

I lördags, i Göteborg, föll äldsta dottern för litteratur som jag blev förvånad men glad, över.

Man ska aldrig sluta förundras, tydligen. Sanningen är att det oväntade kan dyka upp där man minst anar det. Precis som det plötsligt kan glimma till där man trodde att bara mörker bodde.

Ja, tänk att en låt på radion kan förbättra ditt humör, och ett Hej i rätt stund kan förändra en dag 🎼💃

Det är det vackra med livet, att det goda inte behöver vara stort, men ändå, ibland när det behövs som mest, har kraften att vända på allt.

Kram, tack för att du läste❤️