Häng med till nya bloggen!

Eftersom förra inlägget tyvärr postades felskrivet, några meningar hade bytt plats, så skriver jag ett nytt, med samma tema.

Denna blogg kommer snart försvinna, (vet inte när) eftersom jag sagt upp den. Jag slutar dock inte blogga, tvärtom har jag precis startat upp en ny, som du kommer till här: mitt-liv.blog

Om du vill fortsätta följa mig, gå in på länken ovan, kolla in nya bloggen (den kommer bli snyggare) och tryck på knappen Prenumerera. Om du inte vill prenumerera, se då till att notera min nya adress. Och var snabb, för jag vet som sagt inte vilken dag Mitt manus, alltså denna blogg, går upp i tomma intet.

Och det är inte bara den som försvinner…

Snyft, skrivskrubben😥

För tillfället har jag pausat skrivandet på Vårmörker. Det känns jättekonstigt, ett sådant beslut har jag inte tagit sedan jag började på Skuggvinter 2007. Att utmattningen för några år sedan orsakade ett ofrivilligt uppehåll räknar jag inte, det var sjukdom. Detta är ett medvetet beslut, en effekt av att något nytt, och väldigt spännande, börjar ta stor plats i mitt liv.

Om du blir nyfiken finns det ännu större skäl att hänga med till nya bloggen, som av ovanstående skäl döpts till Mitt Liv, istället för något som direkt associerar till författande. Jag har ju dessutom alltid haft med mycket av min personliga vardag, något jag kommer fortsätta med😊Men jag planerar även att berätta om allt nytt framåt! Så häng på, på mitt-liv.blog

KRAM, och allra största tack för att du läste❤️

Ny blogg

Nu finns det ett första inlägg på min nya blogg www.mitt-liv.blog

Vill du fortsätta följa mig (vilket jag ju verkligen hoppas;) gå in via länken ovan och börja prenumerera🤗Observera att den snart kommer snart bli snyggare, och mer läsvänlig.

Det gäller även för dig som tidigare fått personliga mail av mig. De kommer inte längre skickas ut, så tryck även du på knappen Prenumerera på nya bloggen. Helst redan i dag, eftersom jag inte vet när denna sida försvinner😳😉

KRAM, och varmaste TACK för att du läst❤️

Dagar jag älskar

Det finns onekligen en del fördelar med att vara jag. Visst är jag känslig och högkänslig och allt möjligt. Har lätt att känna smärta, även andras. Och vilken hönsmamma jag är! Gillar inte när barnen är borta, även om det är mitt på dagen och de är i skolan. (Och jag är trött på dem). Så är det ändå bäst när de är hemma.

MEN, fördelen är att när jag är glad…Så är jag så himla lycklig😁 🌸Så är det i dessa dagar. Som om tindrande stjärnor bosatt sig i mitt hår, och själen blommar.

Och jag har goda skäl att tro att det ska vara ett tag. Förstår om det låter kryptiskt, (minst sagt;) men än så länge handlar det mest om inre processer, samt ett och annat beslut. Bl a att förmodligen pausa skrivandet på Vårmörker. Jag tycker jättemycket om det, och är ganska säker på att det kommer bli bok en dag, men för tillfället får det inte plats. Det är för mycket nytt som vill in, helt enkelt.

Nu är bussen snart vid ändhållplatsen, därifrån ska jag och äldsta dottern ta bilen. Hem, och vidare i livet. Detta liv som just nu känns som en stor välsignelse. KRAM på er🤗

Stora och vackra dagar…

…är det just nu. Inte för att det händer något speciellt i vardagen, även om det som ändå hänt varit bra saker. Som kompisbesök, en lyx i …(orkar knappt skriva ni vet vad)…tider. En av vännerna höll på att falla ihop i köket av skratt idag. Det var så härligt att jag också började fnissa. Sedan fortsatte skratten på altanen i sällskap av hamburgare😄

Det är så vackert ute just nu.

Det kan väl inte finnas någon som undrar varför man mår bra när man är ute i solen, omgiven av det lysande gröna?

Men det största händer inuti. En process jag inte kan skriva om. (Kanske längre fram). Så jag säger godnatt istället❤️Ta hand om dig!

En dag att leva länge på

Det började med kort och teckning från minstingen😍Sedan detta

Och så ett doftljus som luktar jordgubbar. Samt äran att kolla på Minecraft😊Minstingen bakade rosa kakor som hon trädde på grillpinnar i celebert sällskap av färska bär. Och middagen bestod av lax och kokt potatis, och en familj som verkligen ansträngde sig för att inte bråka. Det gick ganska bra. Bara ett och annat fult ord svävade över den vita, kalla såsen och de varma kastrullerna😬

Till råga på allt dricker jag nu ett glas vitt med fötterna begravda i mjukt gräs. Kan det bli bättre?

De sista två åren har jag haft så ont inuti så jag tidvis trott att hjärtat ska brista. Det är naturligtvis väldigt plågsamt. Men det är samtidigt livet. Och; Jag tror på läkning, på förvandling och helande. Jag väljer att, så ofta jag orkar, tänka på allt som är gott❤️Och mina barn, samt älskad man, har jag hos mig.

Så nej, det kan inte bli bättre, på det viset😉Kram!

Grönt ljus

Ja, min färg är fortfarande grön💚😉Ingenting har ändrat på sig sedan förra veckan, bara att jag fyllts på med mer kraft och glädje. Och att världen fortfarande känns lite upp och ner, fast på ett bra sätt.

Vill tillägga, för säkerhets skull, att det inte handlar om bokkontrakt, eller något i den stilen. Inte för att jag tror att någon misstänker det, men mitt skrivande har ju löpt som en röd, (eller ska jag säga grön)😉tråd genom denna blogg.

Sedan förra måndagen har jag dock inte ägnat mitt manus en tanke. Och det får vara helt okej, för nu. Jag önskar på ett sätt att jag kunde skriva mer öppet om vad jag tänker, men det måste kännas rätt om jag gör det. Så därför får det vänta.

Till dess att jag känner något annat bär jag på det som en vacker hemlighet.

Ofta tycks mig saker vara meningen, falla på plats eller dyka upp i rätt tid. Som att denna lyste grön precis när vi passerade den i en korridor på lasarettet nyss.

KRAM💗Tack för att du läste🤗