Hopp om julefrid

IMG_4136

Vår kanin Vitnos. Ingen julstress där…

Alltså, det här skulle bli en fridfull stund tänkte jag mig, kort bloggande medan lussebulle-degen jäser nere i köket. Japp, jag gjorde lussebullar häromdagen också, syns på bild i förra inlägget. Men det är ju så gott, så dom är redan uppätna. Min älskade familj gick och åt den ena efter den andra i smyg…Och nu går förresten de yngsta där nere och retas med varandra. Den ena slår in klappar, och den andra kretsar runt dem hela tiden och frågar vad det är i paketen, och då blir den andra arg… Så vi får väl se hur det går med min lugna stund här i skrubben.

Tillbaka till rubriken och det jag tänkte skriva om: Jag har stressat alltför mycket, alltför länge och alltför tokigt, därav utmattningen. Men när det kommer till julen har jag alltid varit klok. Då stressar jag inte.

Många julklappar köps redan i oktober eller senast i november, så också i år. De äldre barnen önskar sig ofta en del av sina julklappar på nätet, och då köper vi exakt det. Ingen idé att köpa en dyr tröja som de kanske tycker om, bättre att det blir rätt.

Sedan städar vi bara en aning extra. Möjligtvis lite synd, vi hade verkligen varit i behov av julstädning. Men då hade nog friden varit puts väck, så det gör vi inte. Och man har aldrig sett skymten av en julgardin hemma hos oss….eller vänta lite, nu fladdrar det till i minnesbanken här…När vi bodde i Göteborg hade vi faktiskt en i köket (undra vart den har tagit vägen)?

Hur som helst, några dagar innan julafton ställer vi en gran i vardagsrummet som vi klär, och i den vevan pyntas även resten av huset traditionsenligt. Vad det gäller maten köper vi i princip allt färdigt, och så, icke att förglömma bjuder mina föräldrar på god mat. Och som sagt bakar jag lussebullar, och om barnen vill köper jag hem färdig pepparkaksdeg. That´s it! Enkelt, och så är december en njutning även för oss vuxna.

Och apropå julstök; nu har degen jäst färdigt. Minstingen kom nyss och frågade efter tejp, så jag måste leta. Och förresten; det ligger ett tunt, vitt täcke över vår lilla by. Det är stämning!

Nu på onsdag 19 december signerar jag Skuggvinter i Akademibokhandeln på Järntorget, Göteborg, mellan kl 15-17. Varmt välkommen dit om du har vägarna förbi! Och psst, jag bloggar även på http://www.mittmanus.se

TACK för att du läste och ta hand om dig!

 

Varningsflagg eller ok?

IMG_E4570I morse gick jag upp halv sex för att baka lussebullar. Jag är morgon-människa, så har jag bara fått sova så tycker jag att det är himla mysigt att vara uppe tidigt. Nu blev det inget nybakat innan det var dags att skjutsa barnen till skolan tjugo över sju, då jäste de på plåtarna istället. Men hela familjen ska njuta av dem ikväll, i soffan framför Julkalendern.

Överhuvudtaget njuter jag väldigt mycket just nu. Jag känner mig ofta euforisk, nästan så att jag blir rädd. Ni vet den där känslan; Får det vara så här bra? Eller kommer det hända något förfärligt snart?

Egentligen är det inget särskilt som har hänt…fast hallå, det stämmer ju inte! Jag är mig själv igen, efter all utmattning!! Och antagligen på grund av att jag hängde ovanför stupet länge innan jag föll, så mår jag nu bättre än jag gjort på flera år.

Jag känner mig så PIGG, och full av energi och livslust att det nästan är jobbigt. Jag är fri från yrsel, sus i huvudet och som sagt, jag sover fortfarande varje dag och har inga planer på att sluta med det, men när jag väl är uppe så är jag inte trött. Stor skillnad mot att vara dåsig hela tiden.

Samtidigt undrar jag ju lite; är det verkligen så här bra? Gick det så lätt? (Om någon med erfarenhet av utmattning vill höja en varningsflagga här så går det bra). Jag märker ju att med all energi och lust, så blir jag lätt speedad och vill så mycket. För sån är jag. Min läkare sa att jag verkligen var ett skolboks-exempel på personer som ligger i risk-zonen / blir utmattade.

Samtidigt har jag blivit bättre på att ta hand om mig själv. Återigen; jag sover varje dag, det får ner pulsen. Mediterar nästan utan undantag minst trettio minuter. Och för en rastlös, stressad person är det JÄTTEmycket (anser jag).

Har bara bokat in två julsigneringar, varav jag klarade av en igår, och nästa är i Göteborg, Akademibokhandeln på Järntorget, nästa onsdag. That´s it och det känns skönt.

Jag tränar varje dag på att leva lugnare, och vet att meditationen (där man bl. a föreställer sig ändrade beteenden hos sig själv) verkligen hjälper mig. Hjälper mig att komma ihåg att stanna upp och ANDAS. Och ta in allt runtomkring, som t ex; minstingen, försjunken i målande med midsommarklänning på sig (hennes variant av Lucia-linne:), min trötta man som diskar och lyssnar på vår andra dotter som pratar betyg. De tända ljuset på bordet, och mörkret utanför. Med andra ord de vackraste sakerna i verkligheten; dem man äskar och närheten till dem.IMG_4408! TACK till dig som läste och glöm inte att ta en pepparkaka och vara snäll även mot dig själv!

Hopp i juletid!

 

 

IMG_4325Det här inlägget riktar sig speciellt till aspirerande författare, och lite till utgivna med. Vi i skriv-världen kan behöva all uppmuntran och alla tips vi bara kan få;) Och jag tycker nog att jag har en del att komma med efter ett år som författare. Som FUSKförfattare, kan tilläggas. Utgiven visserligen, men av HYBRIDförlag. FUSK!! Så skrek det länge i mig.

Intervjuad av tidningar flera gånger, och i radio två. (Undra om de är medvetna om vad det är för förlag)? Imponerade människor runt mig; sådana jag inte känner så bra (tänk om de visste…)? Som en jäkla skamfläck har jag burit runt på det, en aning lyft av när Saga Egmont gav ut den som ljudbok på traditionellt sätt, men ändå…Men nu tänker jag baskemej sluta med det! Nu får det vara nog! Nu börjar jag kalla mig författare, och sluta med att rycka till så fort någon annan gör det! Och fortsätt du att läsa, kära aspirerande författare, (och ni andra med) för jag är på väg till er:

Jag trodde så länge att man blev (erkänd, utgiven) författare genom ett vanligt förlags nådiga godkännande. Men jag har långsamt ändrat mig på den punkten.

En viktig insikt kom när jag pratade med Emelie Schepp på Bokmässan i höstas. Även om jag läst det i intervjuer var jag bara tvungen att fråga henne om det verkligen stämde att INGET förlag ville ge ut hennes, numera hyllade serie om åklagaren Jana Berzelius. Första boken hette f.ö Märkta för livet, och hon gav ut den själv.

Jag hade nämligen lite svårt att svälja att ingen förstod potentialen i hennes manus. Eftersom hon även är expert på marknadsföring fattar man ju att följebrevet måste varit…minst sagt okej. Men nej, sa hon till mig, hon blev knappt ens refuserad. Bara ett förlag skickade en standardrefus. Efter två veckor. Hon väntade ett halvår, och ringde sedan tålmodigt upp de andra. Men tyvärr hade de inte haft tid att läsa…(Men hallå förlagen, där gick väl ändå något lite snett)? Vi hade en jättetrevlig pratstund på över en halvtimme där vi diskuterade bl. a hur knäckt man kan bli av en snabb refus, samt av känslan av att vara en fuskförfattare.

– JAG VET! utbrast Emelie när jag sa det ordet. Jag kände mig också sån!

Jag åkte hem från mässan med mer hopp och självkänsla, dels eftersom hon berömt mig och sagt att jag gjorde allt rätt, i marknadsföringsväg. Och kanske, tänkte jag, är jag inte så fuskig ändå? Sedan har det vuxit i mig, och nu säger jag ”Nej! Jag är inte fejk”!

För vem är författare, på riktigt?! Idag skulle jag vilja påstå; Den som har skrivit en bok som många tycker om. Det finns förstås ingen bok  som ALLA tycker om. Men om tillräckligt många gör det, då är man författare. Alla behöver ju inte hålla med mig här, även om jag tror att många gör det. För ärligt talat, om du läser en riktigt bra bok, då bryr du dig väl inte om det är Bonniers eller Eget Förlag som gett ut den?

När kommer nästa? tänker man istället.

Så jag skriver det här till dig som kanske tror som jag gjorde; att enda RIKTIGA vägen till författarskap går genom ett traditionellt förlag. Det stämmer inte. (Om du frågar mig). Jag skulle vilja säga att författare blir man genom LÄSARNAS godkännande! Ni vet, den där stora massan som köper och lånar och läser och kanske även tycker till och bokbloggar om det. T o m, om man har tur,  skriver en rad till författaren!

Och, om jag får vara lite kaxig här, det går inte en vecka utan att jag får positiv respons på Skuggvinter. Det beror givetvis mycket på marknadsföring. Signeringar, utlottningar av boken, men även, och inte minst; reklam på Facebook. Nu har jag t ex en annons rullande på FB som en vän gjort åt mig, och den ger resultat! För några dagar sedan låg jag på plats 20 på Saga Egmonts försäljningslista. Av 3956 titlar! I somras låg jag över en vecka på plats 6 på densamma, då av ca 3000 titlar. Och på Vistos topplista ligger jag nu på plats 6 av 133, efter att i månader (av ingen marknadsföring alls) legat på typ 55. Man ska icke underskatta att synas i flödet.

MEN det finns ju folk som går in och skriver på Skuggvinter-länken, och då får den väldigt många bra betyg! Jag har dessutom fått det angenäma problemet att jag måste spara på böcker nu, de börjar ta slut och jag orkar inte trycka nya. (Måste ta hand om mig själv, hälsan och utmattningen i första laget). Och det beror ju på att boken är bra, tänker jag. Efter att jag, i åratal slitit, och på slutet fått riktigt värdefull hjälp av Helena Andreasson, med bloggen Skriva Läsa Leva, som testläste och tillförde MASSOR, samt en duktig lektör, OCH ett seriöst och kunnigt förlag, har jag faktiskt lyckats. Och det måste väl ändå vara det som räknas, i slutändan?

Själv är jag en väldigt kräsen läsare. Vet inte hur många böcker jag lagt undan, eller inte ens börjat läsa. Men ett förlag som jag har stor respekt för och vars böcker jag älskar (de tre jag läst, nu är jag på fjärde) är DareMe Publishing. Det drivs av Eva-Lisa Dezmin och Katarina Persson, båda utgivna på vanliga förlag från början, men som valde att starta eget. BRA jobbat tycker jag, som nyss börjat njuta av Katarinas nyutkomna Samhällets fiende. 

Det här är inget kritiskt inlägg om förlag, jag skulle bli överlycklig om jag blev utgiven traditionellt. Men jag dör inte om jag inte blir det. För nu vet jag att det finns andra vägar! Som kan vara minst lika bra, eller t o m bättre. Inte alltid, förstås. Man måste vara klok, i kombination med att våga, tillsammans med en sjuklig envishet…För att bli författare. Men det GÅR! Även utan att passera det berömda nålsögat och bli antagen. Och framför allt, och återigen; De vanliga förlagen är inte ALLT! OCH de missar, ibland stort, som med Schepp. Och jag kan inte tänka mig att hon är den enda de missat…

IMG_3496Det kommer mer inlägg om detta. Till dess, du som skriver; Fortsätt att TRO på dig själv! KÄMPA! Om du verkligen vill så finns det sätt, eller så blir du utgiven som du vill. BARA…FORTSÄTT!! Emelie har sagt i minst en intervju att en av de viktigaste saker hon gjort var att hon har trott på sig själv! Så det så! Styrkekramar till dig och trevlig helg:)

 

 

 

 

 

December is here

IMG_4513Apropå det där varför förbanna mörkret som jag skrev om i förra inlägget. Ibland är det bästa som finns att bara gilla läget. Krypa upp i soffan, tända ljus och titta på TV. På något juligt, tycker minstingen som tappert hostar på. Och så  gillar vi årets Julkalender:) (Faktum är att familjen Storm är ganska lika oss, om de varit två barn till och bråkat lite mer).

Men jag vägrar att läsa ”Stora Julpysselboken” som kvällslektyr. Bara massa frågor och besvikelse när det kommer fram att vi inte har pom-poms, färggglada piprensare, lösögon och allt vad det är.

Vi har; papper, tejp och sax. Ja, och kritor naturligtvis. Men it ends there. Det är inte riktigt sant, minstingen har fått antal pyssellådor genom åren. Men just NU är det sant. Och jag är ingen pyssel-mamma. Bara när det kommer till knepiga karaktärer. Då är jag faktiskt hyfsad. Och vad det beror på behöver man ju inte gräva alltför djupt i 😉 Men den som vill kan gå in på http://www.mittmanus.se och kolla vad jag gjorde igår. Det var underbart!

Och minstingen ska pyssla på skolan imorgon, om hon orkar gå. Om inte får nödlösningen bli ”Messy Churchs” julpyssel i byns kyrka på torsdag. Nu ska jag gå ner och koka te. Det kittlar i halsen på ett sätt som inte känns bra, och huvudet är tungt. TACK till dig som kikade in, ta hand om dig och glöm inte paraplyet när du går ut. I a f om du bor i närheten av oss. En väldigt liten by, numera upplyst av juldekorationer.

IMG_4502

Varför förbanna mörkret..?

Så kommer vi hem från en underbar helg i Stockholm till kallt, frost och regn, om vartannat. Samt magsjuka, feber och hosta. Och fram till nu är det stackars minstingen som har stått för det sistnämnda. Vilken osis, kunde man tycka. Men jag har bestämt mig för att tycka tvärtom. Vilken TUR! För var det någon som ville åka till Stockholm och sina kusiner mest av alla, så var det faktiskt hon. Hon har pratat om det ett halvår. Och det sjuka väntade tills allt det roliga var över. Så det så.

För mig har detta inneburit en hel vecka med vab, och jag och minstingen har gjort det bästa av det. Tvättat en del (jag). Men också tänt ljus och suttit tätt i soffan och tittat på Trolls, Spirit och Huset fullt. Målat och pysslat (mest minstingen). I köket håller hon till, då finns jag i bakgrunden. Lagar mat och bokstaverar och torkar kladdiga ytor bl. a. Och skriver sms. Och svarar på kommentarer om boken. Har en Facebook-reklam ute nu, och senast idag fick jag veta att en lyssnare tycker att Skuggvinter är så spännande att lyssna på att hon måste pausa ibland…Och i helgen träffade jag en författar-kollega (hej Elin:) Senast var det Champagne-baren på Bokmässan, nu ett café i Stockholm. SÅ GIVANDE! Och jag glömmer nog bort ibland att jag måste ta det lugnt. Men mest av allt är jag ändå lycklig just nu. Jag har t ex: ett barn som äntligen börjat intressera sig för skolan. Det gör mig så glad! Och vi bor i ett hus med massa mossa på taket och trädgården är inte alls välskött. Men saken är att jag drömde i åratal om att bo i hus och nu gör vi det. Och länge trodde jag att jag aldrig skulle hitta en man som jag var trygg hos. Men nu har jag en, (även om han är lite gnällig och trött ibland. Men vem är inte det?;) Mest av allt älskar jag honom så himla mycket. Och vinet jag drack nyss kan möjligen ha hjälpt mig att se alla dessa rikedomar i sitt rätta ljus… Men det var det värt! (Jag köper nytt imorgon) Kort sagt: Varför förbanna mörkret när det finns så många ljus att tända? Om det nu är så man skriver… Kram i vilket fall, ta hand om dig!

Och psst, jag bloggar även på http://www.mittmanus.se

IMG_3352

Hemma igen!

Jag har skvallrat lite om signeringen av Skuggvinter i Stockholm i lördags på min andra blogg http://www.mittmanus.se, kika gärna in där om du inte redan gjort det 🙂

Nu är jag på hemmaplan igen, trött men lycklig och nöjd i en frusen liten by där varje hustak har ett flortunt vitt täcke på sig. Mycket mer än så orkar jag inte skriva, har gjort åt mycket energi i helgen men eftersom det varit underbart tänker jag inte klaga.

Det skulle passat fint med ett motiv från Stockholm här, men jag väljer att lägga ut ett foto på en mugg jag köpte som påminner om en rosa saga. En man kan dricka ur när man behöver värma sin fantasi med något vackert. Samt något jag tycker är fantastiskt; När jag signerade i lördags och talade om, som jag alltid gör att man även kan lyssna på min bok, var det en kund som genast tog fram den på Storytel. Och då visade det sig att den har 173 betyg, och snittade på 3.47 (av 5). Att så många recenserat den är ju helt otroligt! Allra största TACK till dig som läste och ta hand om dig. Glöm inte att klä dig varmt och säga snälla saker både till dig själv och andra!IMG_4408IMG_4390