Mål uppfyllt!

Mitt mål att skriva 7 sidor/veckan uppfylldes även denna gång, trots att jag inte hann skriva alla dagar.

Det blev också ett bråk mellan två karaktärer till följd av en händelse jag planerat, men inte tänkt på att det kunde få en sådan reaktion…Men det gick inte nämnda karaktär förbi, hon gick igång, och manuset får nu ytterligare en liten twist som jag behöver följa upp. Älskar när det blir så att berättelsen och personerna i det börjar leva sitt eget liv. Det är dessutom alltid ett bra tecken✍️💫Processen är igång! Planen är att skriva idag också.

Men för tillfället ligger jag i en hotellsäng, om än påklädd och med magen full av frukost.

Igår var det nämligen dags för minstingen och mig att checka in på Hotell Grand, och njuta av vår bonusnatt☺️Den ska strax avslutas med lite shopping, innan det är dags för hemfärd. Förresten, det här var kul att hitta i en av Akademibokhandelns hyllor igår; en Skuggis bredvid Lina Bengtsdotters bok!

Sist, men inte minst: Angående resan till Stockholm med ett av barnen för några veckor sedan. Nu har diagnoser fastställts. Lättnaden är det absolut största. Det betyder att vi kommer få mer hjälp från och med nu. Med det avslutar jag, och tackar för att ni läste🤗💗KRAM!

Den skrivande processen

Skrivandet av en bok är sannerligen en process…När jag skrev Skuggvinter började jag bara utan att veta mer än att jag ville skriva en bok. Med facit i hand var det en väldigt lång och svår väg att gå, minst sagt…

Vårmörker däremot har finnits som id’e i flera år, även om den naturligtvis utvecklats på vägen. Och fortsätter utvecklas…De sista veckorna har jag skrivit så snabbt, att jag nu snart passerat mitt lilla förråd av kapitel som ska skrivas, utan att jag hunnit tänka ut några nya på vägen. Men det är å andra sidan inte fel heller, att behöva stanna upp, ta ett kliv tillbaka och fråga sig vart manuset är på väg.

Jag pratar inte om någon paus här, nej då. Inte nu, när jag äntligen kommit igång. Umgås med sin bok går, som jag skrivit många gånger innan, utmärkt att göra när jag jobbar t ex. Eller kör bil, eller promenerar. Att kliva in i sina olika karaktärer, följa deras tankar och granska deras motiv, är viktigt för att få ihop en levande person, som handlar på ett trovärdigt sätt. Att få ihop en bra intrig som håller läsarens intresse uppe boken igenom är naturligtvis också en helt avgörande del, som man måste få ihop. Annars blir det inte bra. Just nu försöker jag, mellan stunderna vid datorn, att fundera på om intrigen är tillräckligt stark. Jag vet att den är det i grunden, men också att den förmodligen behöver hetta till och bli mer spännande på sina ställen.

En som nyligen debuterat med en spänningsroman är Charlotte Bergenwitt. Hon har skrivit en historia om bestialiska kvinnomord, och starka teman som svår psykisk sjukdom och övernaturliga inslag löper som en stark tråd genom hela boken. Minst sagt modigt, och jag tycker att hon lyckats bra, även om jag ställer mig frågande till vissa små delar. Men man behöver inte förstå allt, man kan köpa berättelsen ändå och det gjorde jag. 397 sidor på fyra dagar, så visst rekommenderar jag den👌🏻Ett stort plus var just hennes starka, och olika karaktärer, som man verkligen fäste sig vid.

Dags att börja dagen här…Har du någon passion som uppslukar dig, och vad i så fall?! Berätta gärna. KRAM❤️🤗

Mysig helg

Helgen blev faktiskt ganska bra😊Två förmiddagar i rad gick jag och minstingen på varm choklad – promenad!

Bästa sättet att få med henne på en längre skogspromenix🌳Och så träffade vi vänner, tänka sig. Det har man ju nästan glömt av så här i Corona-tider. Men, vad det lyfte mig! Så igår ringde jag helt spontant en annan vän. Gick runt i vår soliga trädgård och pratade om sådant man bara pratar om med dem man litar på. Och blev ännu mer lyft💃TACK finaste vännerna! För god mat, för att ni lyssnade, för goda råd och för VÄNSKAP❤️Det finns en så oerhört positiv kraft i just god vänskap.

Och mamma och pappa, för att ni alltid stöttar mig❤️

Och så är jag, som sagt, glad över att jag skriver igen, mer målinriktat än på ett bra tag. 7 sidor varje vecka. Det gör inget om jag misslyckas, trots allt går utmattningen först, men jag försöker, och ligger än så länge en sida plus. Vilket är enligt planen, för idag blir det helt andra saker än manus. Till att börja med att starta denna dag…KRAM på dig, vem du än är, och hoppas att du får en fin start på veckan🤗🍂

Här har vi fikat, minstingen och jag. Fint.

Försöka hitta ljusknappen

Jaha, då var det dags att vandra i mörkret igen…Själsligt talat. Där tankarna heter hopplöshet och sticks, och ensamheten brer ut sig som en öken. Och så tårarna. Jag är så trött på dem, ändå är de förlösande. Och jag inser att jag är så hemma i detta depressiva, att det samtidigt är tryggt. Jag känner mörkret bättre än ljuset, helt enkelt.

Så, är det där jag vill vara egentligen? Nej, jag tror inte det, inte längre. Denna gång är allt dessutom orsakat av en yttre händelse. Men det är svårt när förtvivlan, ilska och uppgivenhet överfaller mig med en stor svart filt och sedan håller fast mig. Jag ska dock försöka kämpa emot denna gång. Familjen, och jag, behöver en så stark version av mig som möjligt.

Jag ska använda mig av skrivandet, låta tankarna vandra till mina karaktärer och deras värld. Är ensam uppe än, klockan är bara kvart över sex, och snart sätter jag igång.

På kvällarna har jag, och min mystiska värk i kroppen, stängt in oss tidigt och läst, bl a den här boken.

Free Spin av Margareta Börjesson är en sann berättelse om spelmissbruk. I dagboksform, samtidigt både vackert och sakligt skriven. Och det gör ont att läsa. Nu är detta en bloggvän till mig, och jag kan inte låta bli att undra om det påverkar att jag känner så starkt för henne? Men jag tror inte att det är det som gör att jag får ta pauser, och smälta allt emellanåt. För mitt i allt det sakliga är det naket och självutlämnande, om skam och skuld och smärta. Jag pratade en gång med Ordberoende Förlag, och de sa att de ville ge ut böcker som berörde, på djupet. Med Free Spin är det precis så, och jag rekommenderar den för att den är annorlunda, viktig och för att den KÄNNS❤️💔

Jag blir även tacksam över att jag själv, trots att jag är en person som lätt blir beroende, faktiskt inte hamnat i något missbruk. Uppriktigt glad över att jag knappt tål alkohol, det hade nog varit min grej annars. ..Men nu är det kaffe som gäller. Kaffe, skrivande och många snälla, upplyftande tankar. Det är i alla fall min ambition för dagen, så får vi se vad det blir. KRAM till dig som läste, (ursäkta spretigt inlägg). Hoppas att du får en fin helg🤗

Trött, sjuk eller både och?

Är för tillfället plågad av en mystisk värk, tillsammans med stor trötthet. Vet inte om det beror på allt som varit det sista, eller om det hela faktiskt är influensaliknande, men håller mig hemma eftersom jag inte orkar något annat.

Tur att jag har Charlotte Bergenwitts debut att trösta mig med. ”I ljuset dansar skuggor” är en annorlunda , men än så länge intressant och lovande spänningsroman. Det är modigt att blanda ämnen som psykisk sjukdom med övernaturliga inslag, och jag är därför nyfiken på hur väl hon kommer väva ihop det. Men än så länge imponerad, och inne i berättelsen👌🏻😊Nu hörs det att minstingen är uttråkad en trappa ner, själv sitter jag i skrivskrubben för tillfället. Fortsätter umgås med mina karaktärer, och ska nog nästan lyckas med målet (7 sid/vecka) även denna gång. Har fortfarande lite tid på mig…

Nedan ser ni vad som börjat uppta minstingens tankar

Jag tycker också att det är tur att denna lilla högtid lyser upp i höstmörkret 🎃

Nästa vecka måste jag f.ö vara frisk, då ska vi bo på hotell igen, min lilla dotter och jag. Yngste pojken är nu ute och går med sin pappa, aningen motvilligt, och endast för att tjäna speltid. Tonåringarna häckar på sina rum, och jag säger hejdå härifrån. Ta hand om dig, och glöm inte att vara ❤️ mot dig själv. Kram🤗

Fredag

Jaha, fredag igen och jag har lyckats med mitt mål även idag; att skriva en sida😊🌟Så nu ska jag ta ledigt och äta pizza, och kanske dricka ett glas vin. Men först tänkte jag bjuda på (ytterst lite) läsning ur Vårmörker. En dröm som en av mina karaktärer, småbarnsmamman Lina har en natt. Jakob, som också är med i drömmen är hennes treårige son, och Leo hans kompis. Tilläggas kan att det är en psykologisk thriller, och att Lina misstänker att en anonym person i hennes närhet vill henne illa.

Oj, nu kom pizzan till skrivskrubben! Innan idag var det minstingen och jag som gick loss i köket. Gjorde sockerkaka med italiensk ost i. Minstingen var iklädd blodigt förkläde, köpt inför Halloween.

Hon älskar Halloween🎃Jag älskar att läsa och skriva, och ska ikväll påbörja ”I ljuset dansar skuggor” av Charlotte Bergenwitt. Nyutkommen, och signerad✍️Mer om det nästa gång, nedan kommer min text.

”Inget uppringnings-id” blinkade det på displayen. Lina tryckte bort obehaget hon kände och svarade. I ögonvrån fanns Jakob och Leo, de sprang runt henne i regnet med de svarta jackorna fladdrande som stora kråkvingar runt dem.

– Jaga mig, jaga mig, skrek de till varandra och skrattade.

– Spring inte så fort, sa hon men de hörde henne inte, ökade snarare farten istället. Snabba steg i allt snävare cirklar.

– Jaga mig, jaga mig. Plötsligt hörde hon att det var rädsla i Jakobs röst och hon var på väg att säga åt Leo att ta det lugnare. Men det regnade och blåste så kraftigt att hon hade svårt att se dem ordentligt. Så gick det upp för henne att hon fortfarande hade telefonen i handen.

– Ursäkta, sa hon och tryckte den mot örat. Hallå?

– Jagar mig! Jagar mig! skrek Jakob, nu så full av skräck att Lina frös till is. Och i andra änden av luren hördes ett skratt”.

Trevlig kväll, och helg på er🤗❤️Och tack för att ni läste!